stälde i ett skriftligt anförande nägra anmärkningar mot det sätt, hvarpå valen skulle hafva försiggäått, i det åtskilliga af elektorerna genom föregående enskild öfverenskommelse lära förbundit sig att följa den s. k. majoritetslistan och derigenom icke syntes hafva ådagalagt den sjelfständighet, som man egde rätt vänta at en valman. Hr Ridderstad fann den gjorda anmärkningen dels oberättigad, då riksdagen enligt grundlagens bud utsett förtroendemän, hvilka efter öfvertygelse sinsemellan valt till de ifrågavarande befattningarna de personer, som synts dem lämpligast, dels ock obefogad, emedan dessa val enligt talarens åsigt utfallit tillfredsställande. Hr Adlersparre förklarade, i händelse hr Hedlund menat, det elektorerne icke handlat efter öfvertygelse och samvete, att åtminstone han, talaren, gjort det samt att så äfven utan tvifvel varit förhållandet med de öfriga elektorerne. Hr Hierta ansåg hr Hedlunds anmärkning icke innebära något klander mot sjelfva utgången af valet, utan endast en berömlig maxim att man icke borde vid riksdagens offentliga val genom förutgången öfverenskommelse söka att inverka på den enskilda öfvertygelsen, och fann anmärkningen i sådant afseende sullkomligt befogad. Äfven hrr Hessle och Meijerberg instämde med Hedlund, uttalande den förstnämnde derjemte den önskan att erhålla upplysning om huruvida ej allenast elektorerne utan äfven deras snppleanter deltagit i de ifrågavarande valen. Frih. Schultzenheim hänvisade hr Hessle i detta afseende till valprotokollet, och anmärkte hvad angick hr Hedlunds anförande, att det var stridande mot riksdagsordningen, då detsamma icke afsåg ett förbållande, som var officielt konstrateradt, utan endast, såsom hr Hedlund yttrat, gällde en procedur, som ,lärer hafva egt rum. Hr Bergström fann väl anmärkningen ej formelt berättigad, men kunde ej underlåta att påpeka, det valet hade väckt uppmärksamhet; och kunde riksdagen icke fälla sin dom öfver valmännen, så skulle den allmänna opinionen inom landet göra det. För sin del instämde talaren i det allmänna resonemang hr H. anfört. Hr Johannes Andersson förklarade att han, såsom valman, stått utom alla partier. Båda kamrarne godkände utan diskussion statsutskottets utlåtande N:o 45, tillstyrkande motioner om eftergift af kronans rätt till danaarf efter skomakaren A. Olsson i Gatetorp till förmån för hans syster Catharina Olsdotter, samt efter skarprättaren Carl Magnus Lidmans enka, Maria Elisabeth Waxström, till förmån för den i Gefle stad befintliga barnhus-inrättning, såsom bidrag till utvidgande af dess verksamhet. Vidare förekom samma utskotts memorial N:o 46 i anledning af återremiss å utskottets utlåtande N:o 31 ang. afsondring af jord från militie-boStällslägenheterna Sjöleden och Lökehuset samt bostället Tostarp för att tilläggas exercisfaltet Ljungbyhed. Uti dess nu föredragna förnyade utlåtande inskränker sig utskottet att, jemte anmälan derom, att utskottets hemställan redan blifvit af andra kammaren godkänd, nu anhålla hos första kammaren, det densamma ville i frågan fatta beslut. I första kammaren yttrade sig för bifall till K. M:ts i ämnet aflåtna proposition hr v. Geijer, hvaremot herr Bruzewitz förordade utskottets redan framställda förslag. Sedan statsrådet Abelin föreslagsvis antydt att, för sakens framgång, någon jemkning mellan K. M:ts proposition och utskottets förslag möjligen kunde ega rum, utan att dock derom göra något yrkande, blef K. M:ts proposition af kammaren Dbifallen. Andra kammaren lade betänkandet till handlingarna. I utlåtandet n:o 6 har bankoutskottet i en af hr J. Wener väckt motion om emottagande i riksbanken af enskilde bankers sedlar föreslagit att i bankorelementet må införas följande stadganden: På fullmäktige må ankomma att tillåta mottagande, vid liqvider och insättningar i riksbanken samt dess lånekontor, af banksedlar, utgifna af sådana enskilda sedelutgifvande banker, hvilka i den ort, der liqviden eller insättningen sker, lemna dagligt tillfälle tili utbyte af dessa sedlar mot riksbankens sedlar; egande fullmäktige att i öfrigt bestämma de vilkor, som för riksbankens betryggande mot förlust.kunna finnas erforderligaBegge kamrarne godkände detta förslag, andra kammaren efter votering med 75 röster mot 44. I första kammaren reserverade sig grefvarne C. G. och A. Mörner mot beslutet. I sammanhang med detta förslag har äfven bankoutskottet förbehållit sig att framdeles få afgifva förslag rörande det ställe i bankoreglementet, der detta stadgande bör införas, ätvensom att få föreslå de ändringar på andra ställen i reglementet, hvilka i följd af samma stadgande kunna erfordras. Vidare biföllo kamrarne Lagutskottets utlåtande n:o 10, deri afstyrkts motion om ändring i gällande föreskrifter, rörande vilkoren för rättighet till grustägt å annans egor. Samma utskotts utlåtande n:o 11, om anhållan hos K. M:t att låta utarbeta och riksdagen meddela förslag till sådana förnyade stadganden ang. deltagande i byggnad och underhåll af tingshus och häradsfängelse, att dessa åligganden blifva för medlemmarna af tingslagen, efter billiga grunder gemensamma, afslogs af första kammaren, men bifölls af andra kammaren. Första kammaren hänvisade i öfrigt till sitt tillfälliga utskott n:o 2 tvenne från andra kammaren meddelade protokollsutdrag med inbjudning att biträda sistnämnda kammares beslut dels rörande skyldighet för en del tjenstemän inom nordligaste provinserna att ega kännedom om finska språket, dels ock om ändring i 20 af instruktionen för kompanichefer vid flottans båtsmanskompanier. Andra kammaren afslog, i enlighet med dess tillfälliga utskotts (n:o 5) hemställan, hr ÅkerJunds motion om åvägabringande, i afseende å tullagstiftningen, at full reciprocitet emellan Sverge och de främmande makter, med;hvilka Sverge eger handelsgemenskap. Utskottens verksamhet. Lagutskottet bar under den 18 dennes afgifvit följande utlåtanden, nemligen: i N:o 13, i anledniug af en utaf hr O. Nilsson från Kristianstads län väckt motion om rätt att meddela inteckningssäkerhet i åbyggnader å landet, hvilken motion blifvit afstyrkt, hufvudsakligen A grund af ett uttalande af samma princip som vid förliden riksdag, att nemligen rättigheten at! Licva underpant i lösegendom ej bör göras till et