Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 mars 1869, sida 3

3. Skadad säd är ännu mera förderflig. Der inflammerar inelfvorna och förorsakar budsjukdomar. 1. Agnar äro för äldre hästar bättre än hö emedan dessa lättare tuggas och smältas. 5. Blanda alltid agnar med hatren eller bönor, och gif aldrig hästen enbart säd. Han tuggar då långsammare och smälter födan vida bättre. I 6. Gräs och hö ensamt äro icke tillräckligt föi dande för en häst som arbetar. Båda de larne Nn alltför ringa portion närande ämnen. 7. Om en häst arbetar strängt, bör hans hufvudsakligaste föda vara hafre. Kraften i födoämnet rättas sålunda efter djurets behof. S. För en rideller vagnshäst torde 2 kannor hasre pr dag jemte 10 åå. hö varattillräckligt. Är höet mindre I kraftigt, kan hafren istället något ökas. Har en sådan häst arbetat strängt, bör fouraget något ökas, likasom då den är i hvila, af samma skäl, minskas. 9. Vanliga höhäckar förspilla mycket foder. Bättre är att skära höct och bestänka det med altvatten. En matsked vanligt salt på ett ämbar vatten är fullt tillräckligt qvantum. 10. krossad hafre bör gifvas äldre djur, men icke åt de unga. De äldre hafva gemenligen svagare tänder, ej så de unga. På sådant sätt bildas med tillbjelp af saliven ett godt och närande födoämne. 11. Vicker och annat slaget grönfoder bör gifvas hästarne om våren, då de icke få begagna beten. Dessa födoämnen äro både helsosamma och en verklig medicin för hästen. Man må dock tillse att ej allt för stora partier gifvas på en gäng; de åstadkomma i så sall jäsning i djurets mage, med olägenheter istället för nytta. 12. Vattna hästen hellre vid sjö eller ström än vid källa eller brunn. De sistnämnda vattenslagen äro oftast hårda och alltför kyliga, jemförda med de förstnämnda. 13. Ilästen bör erhålla minst ett ämbar vatten morgon och afton på bestämda tider; bättre är lock att han gifves ett halft ämbar 4 sånger dagigen. Detta stillar bättre törsten och gör honom cke uppblåst af en alltför stor attenmängd, intasen på en gång. Ilan bör aldrig köras omedelbart i eäter vattningen, utan gifvas någon tid. Möda och natsmältning stå icke väl tillsammans med hvarundra. i 14. Gif aldrig hästen varmt vatten att dricka, y då hans natur kräfver det kalla, åstadkommer i let uppvärmda vanligen kolik. i 15. Nekar hästen att äta efter vattningen, så segagna honom icke mera samma dag. Det arma juret då ert alldeles uppgi