Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 mars 1869, sida 3

Ämnen. Emigrantagentskojet. Till, Dagens Nyheterskrifver en korrespondent från Wingåker: De gamla historierna om fri öfverresa till Amerika genom vår store landsmans, John Er anstaltande, uppdyka ånyo i sammanha der stora berget, som skall genomsprängas, och den der paradisön, som hittills varit okänd, men af honom, John Eriesson, blifvit funnen. De framträda nu blott under en, man skulle kunna säga, mera reel form — itall det funnes något reelt i hela historien — i det att tusentals personer för en sådan der friresa låta anteckna sig, under den enfaldiga för ningen, att det verkligen månde blive noget av Blott hos en undergent i trakten af Katrineholm e under 2 å 3 veckors tid sålunda antecknats nära 1.000 personer. Barn och qvinnor medtagas öfver en bank, men ingen får vara öfver 50 år. teckninge q nar öfver hela riket, uppgår till minst million, så skall det bära utaf, och då men, skola ,herra härhemmä få bruka jola sjaltv Ar då John Ericsson verkligen på ett eller annat sätt delaktig i något liknande företag, eller huru har hans namn kommit med i historien? För att erhålla ett svar på denna fråga hafva vi tagit närmare kännedom om förhållandet med och grunden för de ännu pågående anteckningarne, och se här hvad vi funnit: En Andersson-Hultqvist i Stockholm, helt visst densamme, som blifvit kallad att för samma sak stånda ansvar vid en häradsrätt i Nerike, har uppsatt en ansökan, ställd till presidenten och senaten i Nordamerikas förenta stater, deruti han ordar om arbetsbristen i Sverge och om önskligheten för en mängd fattiga arbetsföra personer att få fri resa till Amerika. Af denna ansökan, undertecknad endast af honom sjelf, har han sedan tagit afskrifter, troligen en för hvarje ,underagent, samt låtit i landskansliet i Stockholm vidimera desamma af en kanslist med namnet Ericzon. Detta är alltsammans, och det är på grund at denna ansökan, i sålunda vidimerade afskrifter spridd kring , land och rike, som anteckningarne till fri Amerikaresa på John Ericssons vägnar bedrifvas. Men huru vågar man inblanda John Ericsson, då han hvarken underskritvit någon förbindelse eller gjort något erbjudande, eller ens på något sätt låtit förstå att ban eger ringaste kännedom om det skoj, som här, på sätt oeh vis, i hans namn bedrifves ? Jo, hör, käre läsare: uti Anderson-Hultqvists ansökan säger sig denne hafva i samma ärende tillskrifrit. bland andra namngifna storheter i Amerika, äfven John E. Detta är ju dräpande, elter hur? Antages, att A.-H. verkligen skrifvit någonting om saken tili John E. och andra nämnda kapitalister, hvarpå dock gifves hög anletning att tvifla, så är väl ändock säkert, att något gynsamt svar derå icke ankommit, emedan man då kunnat vara säker på, att ett sådant, aftryckt med tetstilar, åtföljt underagenternas handlingar, eller åtminstone deruti åberopats, men intet af detta är fallet. Emellertid år det — John E:s namn, nemligen -i ansökningen, och detta är nog för den okunnige och lättrogne; till yttermera o finnes ju namnet ,, Eric sist på ansökningen egenhändigt underskritvet (nemligen hans, som vidimerat afskriften), hvarjemte handlingen ,ju varit företedd i landskansliet, och derföre ,, måtte det väl vara rigtigt och lagligt. Parisiska salongernas lejon. Iett bref från Paris af den 1 dennes till ,.Daily News om parisiska salongerna heter det, att det just för närvarande är på högsta modet att tillbringa aftonen hos Thi -Han är nemligen (liksom han redan tre å fyra vintrar förut varit) sällskapslifvets lejon, ch när han har hållit ett ar sina väldiga tal, begras han af massan, som i s a 10 dagar stockar I sig omkring honom i hans bostad vid S:t Georgs