Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 mars 1869, sida 1

ter liggande pistolen, — gifve Gud att det hade gått annorlunda; döden hade varit mig välkommen. — Fortis, bad Rosa och brast ånyo i tårar, — betänk hur du bedröfvar oss alla, betänk hvad din trogne välgörare skulle säga, om han såg dig, och du vet hur högt han älskar dig. — 0, om han aldrig hade blifvit min välgörare, klagade Fortis förtviflad, — om han blott hade låtit mig ligga och omkomma der han fann mig på gatan! Allt, allt är förbi! Vid dessa högt uttalade ord ryckte han sig lös från de båda fickorna, likasom för att aflägsna sig. : Men i nästa ögonblick stodo de åter bredvid honom. — Vi ana allt, bådo de och ställde sig i vägen för honom, — vi känna en del af hemligheten, men för Guds skull, käre Fortis, öfverskatta den inte. Gör icke dig sjelf och andra olyckliga! — Så, ni veta således att jag har lika stor rätt till det namn, hvilket jag burit under dessa långa år, som tjufven till sitt byte? utropade han bittert, — ni veta att det ej längre finns någon Fortis Hainseld Nå, så gif mig då ett annat namn, ett riktigt vackert namn! Hvarje namn är godt nog åt den, som under fyra och tjugo år har stoltserat med ett lånadt namn. (Forts)