Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 mars 1869, sida 3

Till böteborgs lyckligt lottade Familjer. Jesu Syr. B. 4: 21. 23. Det är väl icke första gången jag har varit nog djerf, att vända mig till Eder med bön om bjelp åt lidande inom detta samhälle, men ännu en gång vill jag bedja för och fästa Eder uppmärksamhet på en klass af medmenniskor, som hittills saknat hjelp och bistånd för sitt återuppråt ende, för sävidt detta kan låta sig gör Vid åstadkommandet af alla nu befintliga välgörenhetsimättningar i: om detta samhälle har man dock glömt den fallna qvinnan och till stor del de vilseforda barnen, som inom Göteborg lefva och hafva sin varelse. Man har måhända liksom jag, då jag för några år sedan tillträdde den befattning, hvilken jag snart går att lemna, såsom föreståndare för Besigtningsbyrån. tyckt att det var något motbjudande utt bäde tala vid och skrifva om dessa olyckliga varelser, hvilka man i allmänhet anser såsom för alltid förtappade. Min numera fleråriga ersarenhet vid inregistreringen af dessa personer bar ganska mycket sörändrat mina åsigter och lärt mig att, om ej för många, åtminstone för några af dem kan gilvas någon räddning, och det är derföre jag nu ville tala till Eder om den fallna qvinnan, prostitutionens offer. Finnes det väl någon, som icke ryser vid tanken på att hans dotter skulle blifva en fallen qvinna? Nej, säkert ingen. Men det gitves oc djupt fallna män, som sjunkit djupare än en qvinna någonsin kan sjunka, dessa män äro den hafvudsakliga orsaken till mängden af de fallna qvinnorna och de förförda barnen. Den så djupt fallne mannen är ju ej i ringaste mån bättre än den djupt fallna qvinnan. Men då den förres lif kan synas vara det mest lyckliga på jorden, så är den sednares raka motsatsen. Om den fallna q n, ångerfull och botfärdig, säger liksom den förloraue sonen, som skriften omtalar: ,.Jag vill stå upp och gå till min fader, jag vill beträda en god väg, så öppna sig tör henne inga fadersarmar som här på jorden omfatta henne. Det gifves för henne ej aunat att välj än att fortsätta sitt syndiga lefnadssätt eller dö, — någon annan utväg har hon ej. Men för döden ryser hon; det ligger någut derbakom, som kommer blodet i hennes ådror att stelna. Ilon föredrager sitt usla lit framför döden; och sedan hon af mångahanda skäl icke kan fortsätta dermed, slutas det oftast på spimhuset eller fattigvården. Den prostituerade qvinnan bar hittills knappast funnit en enda, som vill räcka henne en hjelpsam band, ingen, som vill taga henne i sitt huså Detta hafva menniskovännerra i de flesta länder insett, ty det skildrade olyckliga förhållandet är öfveralit lika, De hafva insett snart sagdt omöjligheten att införa de prostituerade qvinnorna i fåmiljerna och för att ändock kunna räcka dem en räddande hand, hafva de inrättat s. k. Magdalenahem, der de intagas och erhålla arbete och underhåll, till dess de möjligen kunna användas till tjenarinnor eller på annat ärligt sätt försörja sig. Efter den erfarenhet jag haft rörande de från dessa hem utgångna individer bar jag icke skäl att 1 främsta rummet förelså något -Magdalenabems-inrättande i Göteborg. Här som örv är verkmaste medlet mot det onda att, så nachet man förmår, söka förekomma det. Att utråta prostitutionen börer ju blott till de fromma övskningarne och låter sig aldrig göra. Att kunna förbätira mer än några få af 100:det, som varit prostituerade i 1 år eller längre, s. mig icke görligt. emedan de genom lätija blifvit oduglige och olustige till arbete. Med desto större hopp om framgång vända vi derföre våra blickar och tankar på dessa unga qvinnor, som vid 12 å 16 år från dåliga hem utsändas, för att med tväler i handen och apelsiner i korgen tillika utbjuda det dyrbaraste de ega. Flera af dessa kunna enligt min tanka återföras på dygdeos . om ei hjeipsam hand i tid räckes dem; deras antal inom detta samhälle är ej så ringa som mången torde föreställa sig. Min önskan vore derför att i