för benen af de tusende, som vi i lisstider kallade våra, och som vi ännu i döder kalla så, kort sagdt: en vedergällning fö al nöd och elände under året 1866. — lhmnden är nära, Nemesis rustar sig til uppbrott, den eviga rättfärdigheten lyfta sin straffande arm för att slå till, och är väl. Allt är godt, som är rätt särdigt, äfven det krig, som föres för rätt färdighetens skull. Det brutala preussisks väldet måste böjas och kufvas, innan def på nytt kan bli fred i Europa. Europa kan ej komma till lugn, innan Preusser — rubbaren af freden — icke blott bli sörödmjukadt, utan äfven oskadliggjordt Preussen har inga vänner, blott fiender och dess allierade — vi måste isynnerhet fästa uppmärksamheten derpå — äro icke pålitliga, emedan de äro tvingade till den ställning, de hafva. Endast vi hafva förblifvit trogna! ÖSTERRIKE. Angående resultatet af valen i Ungern anmärker ,Presse, alt Dealpartiet med säkerhet kan räkna på 209 röster, oppositionen på 107. Enär hela antalet medlemmar i den ungerska riksdagen är 409, återstå således 93 val, som äro tvifvelaktiga. För öfrigt spå oppositionstidningarne, att ett stort antal af de oppositionella valen skall öfverklagas, enär ,venstern under den förbittring, som varit rådande i valstriderna, begagnat sig af de olagligaste medel. Samtidigt antyda tidningarne, att regeringen ämnar föreslå en lag, som en gång för alla skall göra slut på dessa olagligheter vid valen. Troligen skall det äfven från oppositionen framkomma protester mot en del af de skedda valen. ITALIEN. Köln. Zeit. innebäller en korrespondens, som lemnar ytterligare upplysningar till förra meddelanden om alliansförhandlingarne mellan Italien och Frankrike. Som själen i dessa förhandlingar betecknas den österrikiske ambassadören i Paris, furst Metternich. ,,På samma tid — säger korrespondenten — som furst Metternich utvecklade en i ögonen fallande verksamhet uti Paris, ansåg det antipreussiska partiet i Florens ögonblicket gynnsamt att gemensamt med kejsar Napoleons förtrogna utkasta grunddragen till en traktat, hvilken genom en högt stående persons indeskrerion blef offentliggjord i afsigt att motarbeta planen, men icke destomindre midt i Februari blef diskuterad och godkänd i tuilerierna. Detta var just samtidigt med — den 14 Febrvari — då Victor Emanuel hals öfver hufvud från Neapel återvände till Florens för att förebygga en ministerkris. Italienska kabinettet hade nemligen af en person, som står konungen mycket nära, och som är bosatt i Paris (chevalier Nigra), fått nys om, att förhandlingar voro i gång, som blefvo hemlighållna för regeringens medlemmar. Ministerkrisen förckoms då genom konungens försäkran om, att alla dessa planer endast hade afseende på vissa möjligheter och derföre voro utan bindande kraft. Korrespondenten tillägger som sin personliga sigt, att planen icke heller efteråt satt någon fastare basis, enär Österrike intagit örsigtig, iakttagande ställning, samt att Frankrike sannolikt skall söka undgå ett krig med Tyskland, så länge det ej har säkrare allianser och dess mobila nationalgarde icke är fullständigt organiseradt. Det påstås, att grefve Brassier de St. Simon, hvilken sedan December 1862 varit preussisk ambassadör i Konstantinopel, blifvit utnämnd till grefve Usedoms efterträdare i Florens. Brassier de St. Simon bar förut uppehållit sig en längre tid i Italien och lärer stå i personlig gunst hos konung Victor Emanuel. af ett telegram från blorens af den 15 dennes finner man,