Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 mars 1869, sida 2

Herzbusch med piska och tömmar i händerna. Bredvid honom en titt inhöljd qvinnogestalt, medan bakom dem sutto två andra fruntimmer, hvilka lutade sig fram åt båda sidor och svängde sina näsdukar samt af alla igenkändes vara Rosa och Gabriele. — Är då sjelfva djefvulen lös? pustade Magnus med döende stämma, i det han sjönk ned på närmaste sten; ty själsoro, kroppslig smärta och blodförlust hade inverkat på honom så, att han kände sina ben svigta. Det sista spåret af färg försvann från hans ansigte, och med slocknande ögon stirrade han på den annalkande vagnen. Den allmänna förvåningen öfver den oväntade uppenbarelsen var så stor, att ingen tänkte på att bjelpa den mot en vanmakt kämpande sårade. Theodor tog några steg mot sin vagn, likasom för att fly, men han stannade likasom fastväxt, då han såg de hviftande näsdukarne och hörde de ångestfulla ropen: — Håll! För Guds skull håll!