Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 mars 1869, sida 1

dra kammare — det var under kyrko. mötes-tiden. Om anledningen till denna uppsträckning berättas olika, men den försäkras ha uppkommit derigenom, att en ås. k. hög person, som befann sig på den tis. k. diplomatläktaren, gjort ett i högsta .grad beklagligt misstag genom att förblanda en af de då ännu odekorerade vaktmästarne med en högt aktad representant, medlem af f. d. bondeståndet. Så berättas förhållandet, och kammarens ordningsmän beslöto derför att vaktmästarne dädanefter skulle beläggas med kedjor, I för att de ej skulle tagas för fria repreÅsentanter. Nal efter dem af våra stadsfullmäktige, som äro i tur att afgå, verkställas här i dessa dagar, men något synnerligt intresse . visar man ej för dessa val, af välbekanta Iskäll För att ej behöfva ,bråka för mycket omväljer man de gamla, på några undantag när, och sedan svär man riktigt grundligt öfver, att den eller den kom in sigen i kommunalrepresentationen. Alltsifrån det kommunalinstitutionen kom till stånd, har man knappast tänkt på att det ändå kunde vara skäl att en arbetare borde insättas i densamma. Ändtligen i dagarne har man kommit att fundera på den saken, och man såg i Lördags vid valet i tredje valkretsen huru en arbetare var allvarsamt påtänkt till stadsfullmäktig, nemligen boktryckeriarbetaren Thiesen, som erhöll icke mindre än 4,163 röster och blef den fjerde i ordningen af dem, som voro ,närmast i röstetalå. En vacker början är härmed gjord. Möjligen få vi snart se, att fjerde valkretsen inväljer sen s. k. ,ren arbetare, ty verkmästaren Hagermann, ordförande i ärbetareföreningen och en mycket duglig karl, är starkt i fråga. Jag sade möjligtvis, men troligtvis kommer han ej heller längre än hr Thiesen, ty det går trögt innan man kan komma till insigt om, att äfven den talrika arbetareklassen här bör ha en om än aldrig så liten plats bland dem, som äro utsedda till kommunens styresmän. Kanske det ej är någon nyhet för er hvad jag nu ämnar berätta, men först i dagarne har den utdunstat här: Jernvägsstyrelsen lär från den 1 nästkommande Maj sätta i gång natt-tåg på linien Stockholm—Malmö, så att denna resa ej skall behöfva upptaga hela två dygn, såsom den nu gör. Alla som ha alldeles utomordentligt brådtom bli styrelsen tacksamma härför, och hennes tillmötesgående förtjenar all erkännsamhet. Får nu se, om försöket utfaller så ekonomiskt godt, att det kan göras omigen till nästa års sommar — så vida det blir någonting af med hela arrangementet nu, men man säger här, att det är styrelsens mening att försöka, och början skulle ske den 1 Maj. Grefve Liljeneranta dog härom dagen. Den gamle höfdingen i Stockholms län var en prydnad för den konservativa sidan på riddarhuset — han var nära nog jemngod i det hänseendet med kammarrättsrådet Printzensköld — en hedersman för öfrigt och nitisk i sin tjenst. På sednare åren slappade han af något, och ganska roliga historier har man om honom den tiden han satt som ordförande i Stockholms läns landsting. Småroliga fejder föreföllo också då och då på riddarhuset under de sednaste par ståndsriksdagarne mellan honom och sonen, frih. Liljencrantz, vår riksdagsman, då gubben upptog till besvarande och gendrifvande något af sonen fäldt, i allt för liberal anda gående uttryck, och då han, till de församlades munterhet, adresserade sig till, den sednaste ärade talaren, hvilken dock af sonlig vördnad ej bemötte ,,den ärade talaren midt emot, ty de hade sin plats på ömse sidor om afskrankningen kring landtmarskalksstolen. Apropos riddarhuset, så har adelsmötets utskott afstyrkt adeln att afstå från sitt forum privilegiatum. Denna fråga blir förmodligen afslagen af adelsmötet, och så har man då fortfarande en giltig anledning att hålla möte om några år igen. På förhösten tog jag mig den friheten att fälla ett något skarpt omdöme rörande den då tillämnade teatraliska entreprisen af hrr Josephsson och Ahlgrensson. Ni modifierade, vill jag minnas, mitt omdöme om detta företag; men, utan någon skymt af skadeglädje, ty jag är en varm vän af teatern, kan jag säga, att min förutsägelse var riktig. Det var ett af de mest hufvudlösa företag i den vägen, man någonsin här i landet sett; det var ett företag, som dock fordrade kapitalstyrka, åtminstone att börja med, men som här ej fanns, icke ens i den mest försvinnande grad — allt på kredit, allt! Följden har blifvit den man kunde vänta och som man väntat länge. Hr Hammer, den teatraliske juveleraren, är nu ensam egare af allt det som de nämnde teaterdirektörerne anskaffat på kredit, och de äro nu på nåder hos nämnde hr Hammer. Han eger bord och bänkar, inredning i salongen, dekorationer, med ett ord allt, och sjelf stor fordringsegare har han genom ett lösöreköp erhållit på ett bräde hvad de nämnde herrarne nödgats förskaffa sig på kredit, än här, än der. Ir Hammer har efter den olycka, som träffat de begge teaterföreståndarne, varit så hederlig att han låtit sujetterne, utan hyra, disponera teatern under denna månad, för att på det sättet de skulle kunna något repa sig efter den successiva minskning, som de stackrarne under de sednaste månaderna måst underkasta sig, en minskning som varit -näst till svält. Nu kan ni tänka er, att inkomsterna ej skulle bli synnerligt stora, trots det att orkestern blifvit reducerad till något så när lämpliga dimensioner och andra indragningar vidtagits, ty teatern har aldrig haft den lyckan att ens för någon tid komma ,en vogue, och sedan sujetterna associerat sig att ,pro rate parte erhålla inkomst under denna hyesfria månad, har det t. ex. i dag d. 15, då den stora inkomstkällan skulle flöda öfver, visat sig att sujetter, som skulle, enligt kontraherad aflöning, för half månad — jag tager exempelvis de ,,klenast aflönade komministrar— erhålla 40 rdr, bekommit 5 å 6 rdr! Huru skola de stackars menniskorna kunna göra rätt för sig der de bo, äta o. s. v.? Det är ju omöjigt. Också äro medlemmarne af denna cater att på det högsta beklaga. Jag känner händelsevis till ett par damer, som redan för ett par månader sedan ,,satt it nästan allt hvad de egde i nipper och ilt hvad klädespersedlar angår. Längre in till denna månads slut lär väl ej asociationen hålla tillsammans, det börjar a 11: oo 4 2 —