Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 mars 1869, sida 3

nasoch I ec issaker, I Rådhusrätten. LIndhultska målen. Vid rådhusrättens första! afdelning förekom i går ånyo det af hrr Ad. Meyer Co. mot innehafvaren af handelssirman Rob. Lindhult Co. gro-shandl. John Hegardt instämda mål rörande bedrägeri i konkurs. ÄAllmänna åklagaren. v. häradshöfding Ahnstrand, som tarit del af handlingarne i målet, infann sig och anmö!de, att några sådona omständigheter hittills icke förekommit vid ransakningstillfällena, att han deraf iunnit anledning att inskrida åklagare i målet. På begäran af hr Hegardt, som ville i målet höra ytterligare ett vittne samt affra slutligt svaromål, uppsköts målet åter till nåsta Måndag. Derefter förekom målet mot hr Rob. Linhult. Hr L. inlemnade ett skrittligt svaromål, hvari han ytterligare bestrider kärandernes mot onom gjorda påståenden. Sedan målet å 0 sidor blifvit öfverlemnadt till pröfning. medd domstolen det beslut, att dom kommer att afkunnas den 25 dennes. På framställd begäran meddela vi i sin helhet det af hr C. F. O. Lindhult till rådhusrätten ingifna genmäle å hrr Ad. Meyer Co:s ansvarspåstående a hr L. för värdlöst förfarande emot sina borgenärer. Under fullföljd af sin den 3 nästl. November daterade, men den 29 nästförutgångne Oktober mig delgifna stämningsansökning, hvari firma Ad. Meyer Co. å mig yrkat ansvar enligt kap. straftiagen för vårdslöst fö genärer, har ter framstä 1:0) att jag. sedan jag borc inse mitt obestånd och oförmåga att rätt för mig göra, fortsatt min rörelse i ändamål att fördröja konkursens utbrott; och 2:0) att jag, som aldrig egt öfver 40,000 rdr och på de sednare åren knappast 10,000 rdr, tecknat borgenstörbindelser för omkring 360,000 rdr, hvilket sistnämnda belopp således icke stått i något rimligt förhållande till mina tillgångar. Innan jag går att bemöta och visa det grundfalska i dessa angifvelser, torde det tillåtas mig framställa invändning mot firman Ad. Meyer Co:s behörighet att på dessa grunder uppträda såsom mina åklagare. I 23 kap. 6 8 strafflagen bestämmes, att brott, som omförmälas i 3 S samma kap., ej må åtalas af annan än målsegare; och höra till sistnämnda S. derest nå örsvårande omständigheter tilläggas, de framställda anklagelsepunkterna. Det heter nemligen, angående den först citerade anklagelsepunkten, i 3 S1 mom. att gäldenären skall hafva i uppenbar atsigt att fördröja konkursens utbrott sin rörelse fortsatt och ,,derunder penningar eller varor upplånat.. För att kunna, såsom målsegare, enligt denna punkt framställa ansvarstalan erfordras uppenbarligen att till en på obestånd kommen person hafva lemnat försträckning i penningar eller varor; men som firman Ad. Meyer Co. icke någonsin till mig lemnat något slags lån. kan firman icke helsl.r vara Lehörig att emot mig i sådant hänseende föra talan. j. Hvad andra anklagelsepunkten beträffar stadgas i 3 5 1 mom. att gäldenär skall genom ,lättsinnigte ingångna ansvarsförbindelser hafva förlorat Pelopp:, som icke stått i skäligt förhållande till hans tillgångar och skulder. i Äfven detta lagrum förutsätter tydligen att endast de fordringsegare, hvilka lemnat en gäldenär ån eller varukredit, kunna mot honom väcka ansvarstalan för det han på uppfyllande af lättsin nigt ingångna borgensförbindelser förstört deras medel; men att deremot en sådan talan alldele . icke tillkommer den, på hvars begäran gäldenärer ikladt sig dylika förbindelser. Detta framgår änn tydligare vid jemföreise med en annan del i sam ma lagparagraf och moment, deri enahanda an svarspåföljd bestämmes för gäldenär. som ,genon spel eller andra dermed jemförliga företag, dervic utgången berott på ren tillfällighet, förlorat be 3 örhållande emot borbemälta firma såsom anklagelsepunkÅ vv I