Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 mars 1869, sida 2

mot en honom i ålder och insigt vida igsen adelsman, och för sitt opasle uppförande — — — Nog, afbröt officeren kort. — Låt oss ej vidare förspilla tiden utan afsluta saken på annat sätt. Jag ser att ni har medfört pistoler. Vi litade derpå och hafva kommit utan vapen. — Goda pistoler, bekräftade Magnus, i det han gick bort till stenen och öppnade lådan, hvarefter han räckte ryttmästaren vapnen. — Låt oss undersöka om de göra sin skyldighet, anmärkte Wilford och satte en knallhatt på cylindern af den pistol han tagit, hvilket exempel Magnus äfven följde. UHanarne spändes, och när de slogo ned, hördes detta ihåliga ljud, som med säkerhet antyder, att förbindelsen mellan cylindern och pipan är obehindrad. Med största omsorg blefvo pistolerna sedermera laddade, hvarefter Magnus bad officeren vända sig bort. Pistolerna lågo åter i lådan; Magnus pekade på den ena och sade: — Hvem skall ha denna? — Tag den sjelf, svarade officeren, i det han vände sig om och tog den andra pistolen. Under tystnad utstegades afståndet, hvarefter öckundanterna bådo motståndarne att begifva sig till sina platser. Theodor åtlydde denna uppmaning med ett stolt leende, medan Fortis med ett allarligt uttryck gick fram till sin vän och emottog vapnet. (Forts.)