e Riksdagsbrek. XVI. Stockholm d. 14 Mars. De nio s. k. ,hufvudtidarne äro nu lyckligt genomgångna. De hafva varit uppgjorda från regeringens sida med all möjiig hänsyn till tidens kraf på sparsamhet, försåvidt detta kraf låtit sig förena med de bestående förhållandena och med gammal ordning; detta måste erkännas och har äf ven blikit till och med inom andra kam maren erkändt. Men man nöjer sig nu icke dermed; man fordrar att regeringen skall icke blott söka få statsbudgeten att gå ihop, utan ock söka bereda någon n ing i utgifter, på det att någon linäring i beskatmingen måtte kunna å adkommas. Till dessa lindringar bör i för sta rummet räkvas den vid 1867 års riksdag ökade beskattningen å tullen på kaffe och socker m. m., hvilken skuile varit endast provisorisk, men som hotar att blifva permanent. Så långt har dock regeringen icke hunnit gå, utan har tydligen it belåten med att msterna skola Vv 1 1870 betzcka utgifterna, do under förutsättning att man dertill annda ett helt ärs bankovinst om 2 mil, sedan det andra årets bankovinst t ar å arbetalning af de första 2 millioner första betalningstermin ingår år 1570. Men nu finnas inom andra kammaren många, som icke vilja släppa till dessa 2 årens bankovinst, och så måste ett desit uppstå, hvilket nödgar till inskränkning i utgifterna. Man håller altså hårdt på att de 410,290 rår, som andra kammaren beslutat indraga å indelta armöens vapenöfningar blifva i den sammansatta voteringen indragna till statsverket, och man tror sig dertill ega goda utsigter, efter det åtskil. liga ledamöter inom andra kammaren som vid den serskilta voteringen röstade för det högre anslaget, numera lära se saken ur annan synpunkt. Det var utan tvifvel samma sparsamhetsifver, som beherrskade kammaren : Fredagens plenum, då man beslöt nedsät ta till hölften anslaget till pensioner å några fattiga fångknektar, m. m., alltefte den af hr Jöns Pährsson adopterade principen, att utan vidare skäl nedsätta all hvad regeringen äskat till hälften. Dennr nionde hufvudtitel är en stötesten och mes allt skäl, ty den förvandlar statsverket til en stor pensionsinrättning; men gamle traditioner låta sig icke så hastigt fö ändra, och att man skulle börja med balf blinda och utslitna fångknektar var någo starkt. Så mycken auktoritet bör doc