Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 mars 1869, sida 3

(Från Jönköping.) Ransakning hölls i Thorsdags med förre musi kanten Söderström, häktad för mordet å skrifvarer Nyman. Söderström, född 1523, är af medelmåt tig kroppsbyggnad, ansigtet prydes af ett par yf viga mustacher och polisonger, och ansigtsuttrycke förråder ej hårdhet men beslutsamhet. Hau vid höll nu sin, vid ransakningen etter det af honon begångna mordförsöket 1865, gjorda bekännelse att grunden till hans hat mot Nyman är att söka deruti, att N. af S. mottagit en arfförskrifning å 500 rdr. men derpå hade S. aldrig bekommit mer än 25 rdr; vidare hade N. hindrat hans befordran, åstadkommit boskillnad, slagit S., och i öfrigt med ord och åtbörder gjort allt tör att förbittra S:s lif. — Alltsedan Söderström på våren 1967 kommit ur ängelset hade Nyman förföljt honom på så sätt, att N. mutat personer hos hvilka S. bott, och derigenom tått S. uppsagd till flyttning. Så t. ex. hade Söderström under en månad tvungits att byta om bostad fyra gånger. Slutligen hade N. lofvat att gifva S. respengar till Amerika; men detta lötte hade N. upprepade gånger återtagit och på nytt gilvit, och på detta sätt bragt Söderström uti ett förtvifladt tillstånd. Dagen före mordet hade de sammanträåssat och då hade N. ytterligare gjort S. till föremål för hån och begabberi. Härötver råkade S. uti ett så uppretadt tillstånd, att han icke fick en blund i ögonen på hela natten, och på Fredags morgon beslöt han att skjuta Nyman hvar de träffades, mer han ämnade icke uppsöka N. Försedd med en Stol, den han laddat med kula, styrde S. först k an mot östra delen af staden och sedan tillbaka mot vester Smedjegatan framåt. Hunnen midt för traktör Bergs krog fick han se Nyman sitta vid fönstret, och då blef S:s förut fattade beslut att döda N. ännu fastare, hvarför han gick in på krogen och, som förut nämnts, satte sitt beslut äfven i verket. — Ett vittne berättade, att S. strax efter mordet uti ett närgränsande rum fallit på knä liksom till bön; men då han kort derpå affördes till fängelset hade han vid passerandet förbi Nymans döda kropp sparkat sakta till denna, under yttrande: ,Så å, nu I ger du der din usling, som bragt oss båda i olycka!— På domarens fråga om det likväl ej fanns en djupare orsak till Söderströms handlingssätt än. hvad förut anförts, gaf S. ett undvikande svar i det han sade: ,.Om jag vidare slipper yttra mig derom, ser jag gerna, utan vill helst kasta en slöja öfver det andra. — Någon änger öfver det begangna brottet sade han sig just icke känna annorlunda, an att han tyckte sig harva bagätt en zrof synd då han beröfvade sin mådmenniska lifvet. — Ny ransakning skall ega rum om Thorsdag, hufvudsakligen för ytterligare ett vittnes j hörande. (J. BL) I 33. (—— 2