Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 mars 1869, sida 2

blifvit dervid att man ej borde taga saken alltför lätt, och att äfven en resultatlös promenad i skogen ju ej vore någon olycka för män med ,gård, grund och kaptal. En varm försvarare af sina åsigter fann han dervid i skolmästaren, som med glädje hade förklarat sig beredd, att på den närmaste väg föra de tre hedersgubbarne till deras mål, och sedan den oundvikliga korgen med bastant kost och motsvarande dryck blifvit fullpackad, hade man tvärt öfver fälten begifvit sig direkte till skogen under förebärande. att taga i ögonsigte något virke, som snart skulle säljas. Sålunda hade de tre hedersmännen brutit upp i god tid; magister Deus främst och väljande den närmaste vägen, medan han behörigen underhöll och kryddade samtalet. Ju djupare de inträngde i skogen, med desto större välbehag inandades magistern den uppfriskande skogsluften, desto allvarligare afhandlade han det ändamål hvartill de bade förenat sig, till dess slutligen hans jägareifver, vid åsynen af åtskilligt villebråd, uppväcktes och han tillfölje deraf försatte gubbarne i en så hög srad af spänning, att den lilla gruppen snarare liknade en afdelning indianer, tramsmygande på krigsstigen, än fredliga yska byamän. — Här La vi nu stenkorset, sade mazistern, sedan han hade fört sina kamater ungefär trettio steg in i skogen, — ngen kan se oss från rågångarne, dermot äro vi i stånd att noga iakttaga allt, om föregår vid stenkorset. (Forts.)