Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 mars 1869, sida 2

en hjort stod lyssnande, till dess en flock af hans kamrater hade passerat en öppen plats. Allt andades lugn och fr d. intet missljud i den till vintersömnen s 2 beredande naturen. Hvita moln ilade fram öfver den blå himlen, och med dem ilade de långa skuggor, som de kastade öfver de af den uppgående solen belysta ängarne och skogarne. Halt nio var redan förbi, då den vid stenkorset herrskande ensligheten plötsligt afbröts, ehuru på ett föga märkbart sätt. Från byn Fliesow nalkades flera män, hvilka synbarligen hyste den önskan att förblifva obemärkta, ty de smögo sig försigtigt fram mellan träden. Först då de hade hunnit fram till stenkorset och öfvertygat sig att intet menskligt väsende var synligt i någon riktning, blefvo deras rörelser friare. Men äfven nu iakttogo de den försigtigheten att draga sig några steg in i den tätare skogen, för att ej upptäckas från en af rågångarne framför dem. Det sista skedde på uppmaning af magister Deus, som efter anmodan hade följt smeden, krögaren och bydomaren. Cornelias anhållan hos krögaren hade varit orsaken till denna tidiga promenad, och dels för sällskapets skull, dels för att i alla händelser vara försedd med vittnen, hade han uppmanat sina vänner och grannar att följa sig på utflykten. Ehuru bydomaren ocu hans granne smeden betänksamt skakade sina hufvuden vid förslaget, och talade visserligen om otillförlitligheten af en förment landtstrykerskas uppgifter, hade dock krögaren, hvars nyfikenhet blifvit väckt af Cornelia,