Högländaren.) Roman at Balduin Möllhausen. (Fri öfversättning af Sigfrid Nyberg.) FÖRSTA DELEN. — Arma, goda barn, återtog Cornelia tvekande, — man har valt hans stolthet som bundsförvandt emot honom; hans stolthet, som ej skall tillåta honom att stanna qvar i en omgifning, åt hvilken han hängaf sig i sina högtsträfvande, ungdomliga drömmar, för att slutligen nedstörtas från sin höjd af en grym hand. Tyvärr är jag ej fullständigt underrättad, en olycklig tillfällighet hindrade mig att utforska de förderfliga anslagen i hela deras omfång. Men de vilkor, under hvilka striden inställes, äro utan tvifvel ovärdigare än duellen sjelf. Jag hörde lott en enda anspelning, men i tonen af deras röster, i deras giftiga skratt, låg en förfärlig hotelse, och en obestämd känsla sade mig, att man beslöt sig för de aldra skändligaste medel för att ernå målet. Men ni skall få erfara på hvad sätt jag erhöll kunskap om den förderfliga intrigen; ni skall bli så noga underrättad som jag sjelf, och derefter skola vi rådslå om de medel, som stå oss till buds för att hindra det förskräckligaste. Det är emellertid en lång berättelse, och för att ni må fatta den, måste jag blifva utförlig. Bli vi ej störda? ) Se H.-T. N:o 58.