var mycket stark, hvilket förkunnades till efterverldens uppbyggelse, och våra stackars skolbarn ha än i dag hutvudbry för denne Protevs-artade, mystiske Svegder, jemte många andra storheter, om hvilka man i sjelfva verket vet jemnt och rätt ingenting. De från början blygsammare tillflödena från Norge, Danmark och Tyskland började småningom svälla ut. Så fick man omsider jemväl att beställa med de utländska göterna och deras litteratur. Hos dem hade Ulfila öfversatt bibeln. Deras äldsta häfder gå från början eller medlet af 500-talet och Jornandes utbildade dem. Han anses, tyvärr ännu, delvis som historisk auktoritet. Genom historiska bilagor till svenska bibelöfversättningar under vår medeltid kom detta element in i våra häfder. Här börjas redan med Noach, Jafet o. s. v: och denna ström dämdes först af Lagerbring. Svenska anspråken på hög fornålder ville äfven utrikes göra sig gällande. Vid kyrkomötet i Basel 1430 uppstod rangstrid mellan England och Frankrike om högre ålder, hvarvid svenska ombudet erinrade att Sverge vore det äldsta riket, men tillika uppmanade att låta sådana frågor här falla och endast söka Guds ära. Snart blef det dock ansedt scm i0sterlandsförräderi att ej vidhålla den historiska dogmen om Sverges uråldrighet. Som bevis på vanliga utstofferingar anfördes, hur Esromska annalerna berätta, enligt Adam af Bremen, att Thor sait i Upsalatemplets högsäte med spira lik Jupiter. Detta fick sedan snart genom missläsning af förkortade latinska ord heta, att Thors beläte var gjordt som ett naket barn, omgifvet af Carlavagnens stjernor. Saken togs upp af Joh. Magnus, som ökade stjernorna till 12. Detta spökade i vår historia ända till 1730. Hedersrummet bland våra historiska utprålare måste lemnas åt Joh. Magnus och Rudbeck, ehuru de ej vore de äldsta. Selfve Gustaf I var svag för den förres grannlåter och just ej nöjd med Ol. Petri kri ik. Ett stycke upplästes af 1 Bok. 2 kap. af Joh. Magni sv. hist., der det berättas, hur Noack uppreste en sten vid utgåendet från arken och hur från detta ,Noe utfärdsrumverlden befolkades. Vår Herre tog folkökningen om hand och lät qvinnorna föda tvillingar för att ersätta det dränkta syndaslägtet. Den uppdiktade Berosus och konsorter citeras. Sjelf börjar Joh. M. med schyterna. Josephus hade sagt Magog vara schyternas fader. Klart som dagen, att detta gällde Sverge, och Josephus var, nära nog så god som bibeln. Magog hade 5 söner, hvaraf Sven gaf namn åt Sverge, Ubbe åt Upsala, German åt germanerna o. s. v. Äfven vet han, att under Sigge V uppfunnos runorna. Nu inskots ock en gammal konung Erik och sannolikt uppkom Eriksvisan vid samma tid med uppsåtlig och tillgjord arkaism, och med syfte att bland annat ådagalägga, att Sverge var äldre och förnämligare än Danmark. Bland Joh. M:i uppdiktade kungar anfördes Gostagus ), hvars! namn hänsyftade på Gustaf I, som tagit kyrkogodsen. Genom Joh. M:i rikhaltiga kungalängd ha en mängd af våra konungar fått oriktig nummerföljd. Så kallades Carl Knutsson Carl VII, ehuru ban på sin gemåls grafsten sjelf kallar sig Carl II. Äfven, den Erik, som nu kallas den tionde, skre fsjelf: Jag Erik III. Joh. Magnus följer i öfrigt mest Saxo: Af isländska literaturen kände man ännu blott det lilla ur bibanget till Vestgötalagen, Didrik af Berns saga och Olof den heliges saga på rim. Laur. Petri . sade, att Johan Mågnus ,spunnit ut af sig sjelf en sior del af sin historia. : Som bevis på att äfven utländningen trodde på Sverge som uråldrigt. rike, hvarifrån göterna utgått, anfördes ett tyskt verk, Inventarium Svecia af 1630, der vyer lemnades ej blott af Stockholm, Visby, Malmö o. s. v. utan ock af flera italienska och andra främmande städer, såsom hufvudpunkter för göternas bedrifter: ; Sedan isländarne blefvo kända, ökades materialförrådet och riktades nu äfven med en stor del af Greklands historia. i Ä Äntligen kom Rudbeck, för hvilken hufvudtanken var att allt stort utgått från Sverge och att detta land hade ett särskildt uppdrag af Gud att utföra hans värf i verlden, hvarföre det ock stadigt kunde förlita sig på hans hjelp. Han gynnades af Carl XI och tidens store; och ätven Carl XII tog: tidigt starka intryck af honom. En äldre hofandsk författare hade talat om blåklädda svenska båtsmän. Rudbeck bestämde bäraf vår nationalfärg, och så fingo vi Carl XII med sin blåa rook och: sina ,.gossar blåd En stor instinkt hos Rudbeck var att äfven fästa sig vid naturförhållandena för historiens belysning. Han . var den förste på denna väg, som sedan burit så rika frukter, men han vär för sin del tyvärr föga lycklig. Att Sverge var befolkadt kort efter syndafloden bevisar han af svartmyllan på hvars tumtal han bygger stora hypoteser, äfvensom på diverse asironomiska. beräkningar: Tiäsandan var för öfrigt nu så uppdritven i historiska ötverspändheter, att Rudbecks samtiding, biskop Bång. uppställde sju bevis för att Adam besökt Sverge, likaväl som Noach. Ty Adam var typus för Noach; och då typus varit i Sverge, mäste äfven antitypus ha varit der. Det var ju klart, att Adam ville besöka och undervisa sina barn äfven i Sverge, och hrarför skulle Gud gifvit honom så hög ålder om ej för detta ändamål? Och för öfrigt hade man en fornsägen, att Adam under vistelsen i Sverge bott i Kälkestad. Utom blicken på naturförhållandena hade Rudbeck äfven en framtidstanke för folkens och språkens slägtskap, men slog i tillämpningen de oerhördaste volter. Sicambrerna voro svenska sjökampar, fabeln om Proserpinas bortröfvande åsyftade svenska Frostpinans undanrödjande, och Herkules var en svensk Här-Kalle, som förvånade södern. Det berättas om honom, att han reste med en scyfo, som man trott vara grekiska och öfversatt med bägare; men Här-Kalle blygdes ej för sitt svenska tungomål, och det är klart, att hans skepp sätt denna missförstådda grekiska uttydning. Rudbecks sol slocknade för studiet af isländska litteraturen (här hade Wilde förtjenat att nämnas) och för Dalins kritik. Dalin: sjelf var dock i mycket ej stort bättre. I stället för svartmyllan som historiskt bevis, kom nu vattenminskningen. Dalin antog, att vid Darii Hyst:s tid stod vattnet 50 alnar högre än nu. Då Filip och Alexander vållade allt större osäkerhet i sydöstra länderna; stego schyterna helt beskedligt ombord på sina vanliga båtar och seglade hit från Svarta Hafvet, öfver det låglånda, då öfversvämmade Ryssland, och slogo sig ned på Seveberget, som då ännu utgjorde det egentliga, ur hafvet uppdykande Sverge, som för öfrigt låg under vattnet. Dessa solk voro Odiner och Geloner (Svear och Göter), och i Finland hade Nevrerna eller de 10 bortkomna Israels slägter slagit sig ned. Så hade man nu ånyo fått allt klart med Svear, Göter och Finnar. Med Lagerbring ingår den nya period, då på allvar dimmorna började skingras. Men ännu på hans tid skrefs, att Focerna gifvit namn åt Fosie socken i Skåne. En ung dansk: författare, Jessen, nedbryter i våra dagar tappert de talska genealogierna och en hop annat murket, som ännu hyllas i Norge och försvarats af Munch, med fastare tro på islandismen. Talaren hoppades, att Ynglingaoch Sigurdska ätterna m. m. snart skola gå bort ur våra läroböcker som svensk historia, men att flera af de verk, på hvilka den gamla nordiska historien grundats, skola ändock hå värde och om mrs Hr RV mV I — —595— md mr om 6 e —2—D-—ZFFSY-OS-SFAUA-—a——MMMmG-—— —9 F-TDTÖÖS— —