om åtgärder till befordrande af den inhemska industriens samt husslöjdens utveckling äfvensom afsättning Ä af dess alster. Uti betänkandet yttra komiterade, att de ämnen, som i motionerna finnas afhandlade, äro, serdeles med afseende å de nuvarande förhållandena i vårt land, så påträngande, att behandlingen deraf synts icke längre kunna utan våda uppskjutas; men frågorna voro derjemte af dem omfatining, att komiterade måste beklaga, att den alltför knappa tiden hindrat dem bärå nedlägga der arbete och den synnerliga omsorg, som af ämnenas vigt påkallades. Bland de många faktorer, hvaraf näringarnes utveckling är beroende, har det synts komiterade som om uppmärksamheten i främsta rummet toges i anspråk af följande nemligen: sjelfva råvaran, — eller materialet för tillverkningen; verktygen, eller, vid tillverkning i större skala, maskinerna -— medlen för densamma; arbetaren, — tillverkningens ledare, — hans uppfostran och utbildande till en genom vetenskapens tillhjelp stegrad skicklighet och af konsten förådlad smak; samt slutligen afsättningen. För att med något hopp om framgång uppträda i konkurrensen vore det nemligen af vigt för handtverkare och idkare af husslöjd att göra sig fullt förtrogne med råvarans natur och beskaffenhet, verktygens inrättning och verksamhet, fabrikaternas form och gestalt m. m., egenskaper, som torde vara svåra nog om ej omöjliga att tillvinna sig utan underlag af bildning och yrkesskicklighet. Denna praktiska bildning föreställa sig komiterade lämpligast böra husslöjdens idkare bibringas, derigenom att åt undervisningen i folkskolorna gåfves en riktning, som kunde bidraga till utbildande af befolkningens slöjdskicklighet, genom utsändandet af tekniskt bildade instruktörer, genom beredande af ökad afsättning medelst anordnande af s. k. läroverkstäder efter utländskt mönster. Anordningen af dessa läroverkstäder är, i främmande länder, der de redan kommit till stånd, ytterst enkel. Med en i yrket kunnig person öfverenskommes att han såsom föreståndare skall upprätta och vårda en dylik verkstad; han förbinder sig att hålla den i gång i vissa år; att deruti undervisa ett bestämdt antal af ortens arbetare, hvilka derunder tillförsäkras en viss aflöning, hvarjemte han förbinder sig, att ordna och underhålla en skola för arbetarne, samt underkasta sig statens kontroll. Mot dessa åtaganden erhåller han, dels ett kontant