Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 mars 1869, sida 3

Rättegängsoch Polissaker. Poliskammaren. Zetterbladska målet förekom i går åter inför poliskammaren. Såsom ombud för såväl hr Zetterblad som enkan Jonsson infann sig kyparen Hansson, hvilken inlemnade skriftliga svaromål i målet från dem båda. Det af enkan J. afgifna, innehåller hufvudsakligen följande: På poliskammarens förfrågning, om beskaffenheten af de vilkor, under hvilka hon antagit hr Zetterblad såsom sit biträde, svarade hon, att något skriftligt aftal ej upprättats dem emellan, men att ett muntligt sådant funnits — hvilket under mer än 12 år obrottsligt hållits — hvarigenom hon skulle erhålla andel i rörelsens vinst, hvilken andels storlek hon dock ej anser sig behöfva i detta mål för poliskammaren uppgitva, enär det ej hade någon inverkan på målet, om hon aflönade sitt biträde med etteller tiotusen riksdaler. Att hufvudsaken vore, att hr Z. för hennes räkning och med viss aflöning förestode hennes rörelse, hvilken hon utöfvat å det ställe, åklagaren förment begagnas at hr Zetterblad; att hon innehar hyreskontrakt på denna lägenhet och att hon erlagt skatt i behörig ordning för den utöfvade rörelsen samt att hr Z. vore ar henne vid mantalsskrifningen uppgifven såsom varande i hennes tjenst anställd. Att värdshuslokalen vore i behörig erdning försedd med skylten Sofia Jonssons värdsbus-, hvadan hon ej kan förstå, på hvad grund beslaget at bränvinet skett, eller på hvad sätt hon tydligare skulle kunna sig förklara. Den af hr Zetterblad afgifna skrift, var af följande lydelse: Uti det mot mig väckta åtalet för förment olaglig utskänkning har jag icke vägot vidare att tillägga, än att, på sätt jag radan upplyst, jag, engt muntligt aftal med enkan Jonsson förestått och förestår hennes värdsbusrörelse mot aflöning, utgäende efter en viss andel at nettobehållningen. Storleken af denna andel är en fullkomlig enskild affår mellan mig och enkan Jonsson, utan inflytande på bedömandet af den mig obehörigen tillvitade brottslighet, och jag anser mig fördensku!l ej behöfva uppgifva den, då enkan Jonsson, af skäl som ej hör hit, önskar att den ej lemnas åt offentligheten. Det trassel, hvarför jag blifvit utsatt, är sannolikt en ny följd af det mot enkan Jonsson, sedan det nya utskänkningsbolagets tillkomst, rådande system, att tillintetgöra hennes rörelse, det enda medlet för den älderstigna qvinnans uppehälle. Då man ej lyckats att belägga hennes näring med mångdubbelt större skatt, än som åsatts bolagets näringsställen, söker man på åtalsväg beröfva henne sin rättighet, ty, huruvida vinsten af rörelsen stannar i hennes eller min ficka, lärer väl ej vara en sak, som tillhör allmän ordning eller utgör föremål för polisens ingriparde. Författningen förbjuder öfverlåtelse af utskänkuingsrättighet, på det en dylik rättighet ej må genom öfverflyttning i yngre händer, än innchafvarens, förlängas utöfver dennes lifstid; men ingalunda aises dermed en jagt på enskilda personers privata aftal. Någon öfverlåtelse af ifrågavarande värdshusrörelse har, efter vad visadt är, ej egt rum. Egarinnans namn har stätt och står öfver ingången till lokalerna och non har sjelf betalt skatten derför. Åklagaren, kommissarien Neiglick, bestred att . något afseende skulle fästas vid den af hr Z. till kammarrätten inlemnade klagoskrift och hänvisade till br Z:s skrift till pröfningskomiten, hvilken j skrift föranledt beslaget. Åklagaren yrkade slutligen fortfarande att hr Z. måtte åläggas att betala utskänkningsafgift för en sörsäljning af 1,000 Yl kannor i månaden sedan den 1 Oktober förl. år. Målet uppsköts åter till nästa Måndag. — En imbrottstjuf, som under flera månader I med exempellös djerthet begått flera, om stor skicklighet och sinnesnärvaro vittnande inbrottsAstolder, har nu ändtligen genom polisens åtgörande I blifvit afbruten i sin verksamhet och satt inom sllås och bom samt var i dag inställd inför poliskammaren. Tid efter annan under förl. höst blef si polisen anmäldt, att inbrott föröfvats än i en ehandelsbod, än på ett kontor, men ehuru allt försöktes blef dock spaningarne efter tjufven truktlösa, tills slutligen det anmäldes af konsul Adolsz Meyer Co att i hans handelsbod vid Vestra Hamngatan inbrott begåtts natten till den 2 dennes, då spaningarne ånyo fortsattes och med den framgång, att den djerfee tjufven greps redan ett par dagar derefter. Det befanns då avt denne var en 19-årig yngling, förut anställd såsom handelsbetjent hos handl. Åkermark, och heter Carl August Wilhelm Nyström. Tagen i förhör erkände han, ehuru etter mycket bemödande från polisinspektorns sida, icke allenast denna inbrottsstöld, utan äfven flera andra. Så hade han, sedan han i början af sistlidet år lemnat sin tjenst hos hr Åkermark och en tid vistats i Vermland, natten till den 27 Augusti förlidet år, eller ett pa dagar efter sin hitkomst, ingått i förstugan til det hus, hvarest hr Åkermark har sin bod, och der hållit sig dold till kl. 12. Vid denna tid hade han med en knit bortskrapat kittet från ett fön ster åt gården, inslagit rutan och derpå inkrupi i rummet. Såsom väl känd med lokalen, had han först ingått i boden, der han laggt sig til ett stycke shirting, innehållande omkring 36 alnar 1 dussin sidenhalsdukar, 1 dito näsdukar sam — Tv Serri 2 em