henningar, hvilkas belopp för år 1808 utgjort 21.300 rdr. Emot de båda alternativen 1 och 2, hvarigenom len inkomst, som af riviersmedlen uppkommer, skulle för all framtid förminskas, förekomma åtskilliga betänkligheter, såsom: att de arbeten, — rivierets och hamnens försättande och vidmakthållande i fullt ändamålsenigt skick, — för hvilket rivierspenningarnes uppbärande medgifvits, — ännu i närvarande stund icke kunna till sin omfattning bestämmas, enär man redan icke sällan hör framhållas behofvet af segelrännans ytterligare fördjupning, af nya kajsträckors eller broars upplåtande för sjötrafiken, m. m.; att riviersmedlen ännu häfta såsom säkerhet för ett i och för hamnarbetena från riksgäldskontoret erhållet lån; att riviersmedlens förvaltning är uppdragen åt en särskild styrelse, som i viss mån står under kontroll af offentlig embetsmyndighet, kongl. styrelsen för rikets vägoch vattenbyggnader; äfvensom, hvad serskildt beträffar alternativet n:o 2, att segelfartugens uteslutande, — hvilket de facto skulle blifva följden, enär det snart sagdt icke ligger inom möjlighetens gräns för ett segelfartyg att från och till utrikes ort göra mer än en resa i månaden, — innebure en orättvisa, i det den stora exportrörelsen härifrån med sådana slags fartyg lemnades utan uppmuntran. Vid antagande deremot af det 3:dje alternativet, eller att de på utgående trafiken lagde roder-, båkoch pålpenningar skulle afskaffas, förekomma inga. sådana hinder och betänkligheter; till stöd för hvilken åsigt må anföras: att stadens styrelse obetingadt kan förfoga öfver denna intrad; att lindringens utsträckande till hela handelsflottan voro med billighet öfverensstämmande: att fördelningen äfven blefve så rättvis som möjligt, i det att, på samma gång ångfartyg, i för hållande till resornas mängd, erhölle ett afpassadt större afdrag i umgälderna, någon lättnad äfven bereddes åt den för exporten befraktade segelflottan, samt serskildt för de fartyg, hvilka, i brist af frakter, nödgas barlastade åter afgå: (deras antal utgjorde år 1868 230 stycken); samt att, då äfven roder-, båkoch pålpenningar tillkommit för anstalter till seglationens beqvämlighet och trygghet, eller väsendtligen för samma sak, hvarför rivierspenningar erläggas, den oegentlighet kunde undvikas att för enahanda ändamål hafva olika uppbördstitlar med thy åtföljande serskilda debiteringsoch redovisningsbestyr. På grund af hvad nu blirvit anfördt, får, för sin del, kongl. direktionen förorda antagandet af det 3:dje alternativet, eller att de på utgående sjöfarten hittills, under namn af roder-, båkoch pålpenningar, jamte bompenningar, lagde umgålder till staden må afskaffas; hvaremot, med fästadt afseende derå, att de vigtigaste och kostsammaste arbetena i hamnen och rivieret redan äro till sina hufvudsakligaste delar fullbordade, och, såsom en följd häraf, de af rivierspenningarne härför utgående årliga utgifterna hädanefter kunna beräknas skola uppgå till mindre belopp, än hitintills, kongl. direktionen tillstyrker, att en femtedel af denna, enligt hvad erfarenheten visat, stigande, inkomst årligen må till stadskassan aflemnas såsom tillgång för de utgifter, till hvilkas bestridande roder-, båkoch pålpenningarne samt bompenningarne äro anvisade; — hvilken sålunda föreslagna fördelning af riviersmedlen dock utgör en fråga, hvilken kongl. direktionen finner vara af natur att underställas Kongl. Maj:ts nådiga röfning. Slutligen må upplysningsvis meddelas, att, under tillämpning af det nu framställda förslaget, de sökande rederierna, med ledning af hvad de i hamnumgälder erlagt för år 1868, skulle för framtiden få åtnjuta en lindring i sagde umgälder af Ängfartyget Excellensen Toll nära 21 procent, Holsatia 22 Falken0 — Göteborg af kongl. direktionen för Göteborgs hamnoch elfarbeten den 13 Februari 1869. V. KARSTRÖM, ISAAC CLEMENTSON. L. G. BRATT. Jakob Biörklund.