Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 mars 1869, sida 3

TUTLCISECT VIN ULUnn UCHIBÄ daåStÖ 22 En del af jägarne sammanträffade på Österström den 14 och ett annat sällskap på Sillre samma dag. På skilda vägar skedde färden och man sammanträffade i Ragunda och Pålsgård, der sällskapet tillöktes, så att det nu utgjorde 9 slädar, som tågade den 16 till det 23 mil derifrån belägna hemmanet Dyhöjden, hvarest vi inlogerades i stugan och kammaren. Tillsammans utgjorde sällskapet, genom ännu vidare tillkomne amatörer, cirka 30 personer, Kammaren upptogs af 8 perssoner och ansågs för ,första kammaren, om ej i I yppighet, åtminstone för sitt lifliga innehåll af glada ,,andar. Hvad den äldste i laget mest fruktade var, att derna dubbelqvartett skulle till följande dag uppriva oväder. Emellertid kom uppståndelsen, som efter nattvak tyckes utgöra det minst ,herrliga i jägarlifvet. — Och sedan hvar och en fått halm i sina lappskor trädde man ut och hvad hade ,,den gamle spått? — jo, oväder, och si — oväder var det, ty det snöade, men tia och andra omständigheter gjorde uppskof FÅ omöjligt, hvadan jagten begynte. — ,,På med skiI dor! ljöd det. De, som ej på 15 år gått på skidor, måste likväl nu beqväma sig dertill, så vidt sde ville deltaga. Det ville dock alla, och så bar det utaf försten half mil minst, hvarefter slogs rast, ty ringen var nära. Tvenne lappar medföljde som rekognosörer och biträden. Dessa tillspordes efter vatten och det funno de genast, hvadan alla törstiga sällar begåfvo sig till anvisadt ställe, som fick namn af Groggelund och som derför gjorde skäl. In i ringen gingo nu dertill utsedda skyttar. JÖtriga ställde sig på håll, sedan man väl hunnit dit efter många kullerbyttor, både ömkliga och , löjliga att både göra och se på; man ser dem verkligen med ett, medlidsamt löje. Huru än de travade fram och åter i ringen och lyssnade på hållet till hvarje knäpp, fingo vi ej Nalle på benen. Hem bar det nu åter på qvällen, trötta, hungriga, våta, törstiga och till en början, säger början. tysta som Egyptens prester; men det tog lupp sig som elden i kolen för några timmar, unsder hvilka afhandlades det ovissa om någon björn nu skulle finnas, dess rysliga storlek, om den fanns, om dagens kullerbyttor m. m. Man var ej hopplös, blott litet trött för dagen, ty ringen var stor och kunde ej nndersökas i sin helhet. Allmän och god sömn hade snart bemäktigat sig sällskapet, sedan beslut om tidigare färd följande dag var i rådet fattadt. Då blef det lif i lägret fortast möjligen, skidorna på, en bit mat inlagd jemte lilla supen. Det bar nu utaf samma stråt, som förra dagen. Man sökte nu ringen och först på aftonen släpptes hundarne lösa. Samtidigt med hoppet om, att Nalle fanns inom ringen, gaf hunden I,Job ett tu tre ståndskall, som dock i början troddes vara emot ekorre eller annan småsak. Man begaf sig dit och i tåten studeranden Wallrot, som var närmast. Ju närmare han kom, ju mer växte ,Jobs mod, han steg idet närmare och närmare, snart smäller ett skott på något ludet föremål i ett mörkt och djupt hål, bildadt af en rotvälta med kullfallna träd öfver. Den svarta massan synes röra sig och fram tittar ett par gröna ögon. Pang! studeranden Wallrot ger Nalle ett skott genom hufvudet och denne sjönk åter ned. För att skydda de nu 4 stycken rasande hundarne från några klämmor af Nalle, sköts ännu för säkerheten ett skott af öfverjägaren Hellström. Att se hundarne, som trängdes och betos för att komma ned i hålet till björnen, var ett stort nöje. Den, som först nedkom, högg i Nalle så att hårtapparna hoppade, hvarefter en annan högre upp högg i den lösryckta hårtussen och så efter denna återigen en annan, så att tussarne kommo upp ur idet genom hundarnes langning af desamma på samma sätt, som vattenämbaren vid brunnsgräfning hand och hand emellan komma i dagen. Glädjen stod högt hos jägarne, och nu framdrogs ej en rysligt stor björn, som ryktet förmält, utan en liten ful hona. Men hvad hade hon hos sig? Jo, hvad mången vacker saknar, nemligen 4 stycken ungar (säger fyra), cirka 4 dagar gamla, helt och hållet oskadade af skott och hundar. Med flygande fart transporterades dessa af lapparne uti lappskåpethem till qvarteret. Mindre fort kommer mången kejserlig kurir. — Nu skulle björnen hem, cirka ?, mil, och ett tåg sammanbands till många famnars längd af medförda remmar, snören m. m., och Nalle lades på skidor och drogs af en lång rad skidlöpare. Tåget var värdigt en målares pensel, der det gick fram i urskogen med sång och muntert glam, och snart var man kommen till ,,gårles. Men, ni undren hvar ungarne hamnat. — Jo, de finnas ännu vid lif. Två äro på Österström och två på Sillre. Tack vare getter till ammor och snälla daddor, hoppas vi att de i framtiden knnna blifva trefliga verldsmedborgare, ehuru de ej ännu sett den verld, hvari de lefva. men möjligen af vägen redan gjort bekantskap med att stötestenar finnas till. Så afstöts denna jagt med nöje och tillfredsställelse och hade vi alla att glädja oss åt vänligt och bra folk i trakten, der jägarskaran passerade. Sju stycken björnar äro nu genom sa uma jagtsällskap fångade inom en månad. Sjunket fartyg. År 1797 lemnade engelska fregatten ,,The Lutine London för att gå till Hamburg med en rik laddning, som var bestämd till understöd för Hamburgs börs samt för de i Hamburg liggande trupperna. Till dessa sednare fanns 140,000 2 ombord; den öfriga lasten var försäkrad hos Lloyds för 900,000 och i Hamburg för 160,000 : samt bestod af guldoch silfverpjeser samt konstföremål o. s. v. På resan sjönk ,,The I Lutine vid ön Ter Schalling. Under första tiden låg fregatten ännu synlig, och det lyckades medelst tillhjelp af tänger att berga föremål till ett värde af 11 mill. holl. gulden. Sedermera nedssrof fregatten sig i sanden, och först 1821 gjorde ett aktiebolag försök att upphemta skatten. Kapitalet gick dock förloradt utan något resultat. 1857 åtog en hr Le Taurel sig bergningen och hade så mycken lycka med sig, att han kunde återbetala det härför erforderliga kapitalet och dessutom hade 60 procents vinst. Nu hafva den nyare tidens betydliga uppfinningar uppmuntrat till ett nytt försök. En hr ter Muelen i Amsterdam har afslutat ett lån på 30,000 gulden och anskaffat behöfliga dykeriapparater samt ett ångfartyg, hvarmed skatten, som ännu fortfarande ligger nedbäddad i sanden, under nästkommande år skall upptagas. Man får nu se, om detta nya försök kommer att lyckas bättre än de förra. En ovanlig bostad har en längre tid begagnats i Köpenhamn af en yngling, som saknade utväg att försörja sig. Han hade nemligen byggt sig ett slags bo i ett stort träd i Körsbärsalleen och fförsett denna besynnerliga boning med ett tak af qvistar. Detta bo hade han begagnat i flere dagar, tilldess en äldre herre, som tog sig en morgonpromenad på Vallen, upptäckte den sällsynta sägeln. Vandraren bad honom komma ned, underrättade sig om hans bekymmersamma omständigheter, tog honom hem med sig, gaf honom kläder och förskaffade honom arbete. Uppgifvet medel mot ormbett. Professor Halford i Melbourne berättar sig hafva gjort den upptäckt, att bettet af giftiga ormar kan botas genom insprutning af ammoniaksprit. I tre serskilda fall — af hvilka två förekommit i Melbourne och lett i Newcastle (Nya Syd-Wales) — har medlet svisat sig verksamt sedan alla andra försök måst sörvergifvas. Ammoniakspriten förtunnas med två eller tre delar vatten och af denna blandning insprutas 20—30 droppar i en af venerna. På ett husförhör frågadd presten: , Hvem var gubben Noach?4 Straxt svarade en dräng: l,Gubben Noach, gubben Noach var en heders I man, Damerna i Frankrike. Ett spekulatift hufvud har beräknat, att de franska damerna behöfva 18 millioner francs om året till snörlif, 15 mill. till handskar och 10 mill. till hattar. Falska sdiamanter kosta dem 1,800,000 francs, falska tänder 112 mill.. ögon af glas 84,000 francs, maskeraddrägter 730,000, parfumer och smink 22 mill., i plymer 5 mill. och konstgjorda blommor 28 mill. fran Ekonomiskt. Lustvexling i stall och ladugårdar. Hos ett j sällskap af arkitekter och ingeniörer i Prag föreI drogs vid ett möte under förra. månaden en upp