hrr Rydin, v. Gegerfelt, grefve E. Sparre, hrr Hasselrot, Caspersson och Faxe. Dessa talare erinrade derom: att de redan i detta hänseende upprättade kontrakt lemnade tillräcklig säkerhet; att allt för stora kostnader skulle blifva en följd af dylika åtgärder, då man blefve tvungen att vända sig till alla de häradsrätter, inom hvars domvärjo de olika jordlotterna befunne sig m. m. Hr Wallenberg och frih. Funck upplyste, att man inom utskottet trott det vara af vigt attsöka tillse, det staten tillförsäkrades så stor garanti i detta hänseende, som kunde åstadkommas. Om den föreslagna åtgärden ur juridisk synpunkt vore obehöflig, derom hade utskottet ej ansett sig kompetent att döma. Man hade ej föreslagit annat än att riksgäidskontorets fullmäktige skulle för det allmännas säkerhet söka åstadkomma hvad som möjligen kunde vinnas. Hr Nordström röstade äfven för det närvarande för afslag å utskottets hemställan; dervid dock erinrande, att en annan form kunde gifvas för frågans återkommande, näml. i form af lagfråga. Utskottets hemställan blef, efter slutad diskussion, af kammaren afslagen. Inom Andra kammaren yppträlde mot samma hemställan hrr Bergström, Tranchell, Rosenberg, Sv. Nilsson, Medin, Berger, C. A. Larsson och Rosenqvist, hvilka icke ansågo, att det vore med billighet öfverensstämmande att en lång tid efter lånens beviljande ålägga jernvägsbolagen nya vilkor, att för intecknings erhållande i de små af bolagen exproprierade jordlotter skulle möta nästan oöfvervinnerliga svårigheter, att det icke vore rättvist, om bolagen härigenom skulle blifva betungade med afgifter för stämpelpapper m. m. Dessa med flera skäl anfördes för afslag å ifrågavarande punkt. Hr Björck försvarade utskottets förslag och trodde, att den förordade inteckningen icke vore omöjlig att åstadkomma, alldenstund väl alla de små af föregående talare omnämnda jordlotterna både borde och kunde betraktas såsom ett sammanhängande helt. Efter slutad diskussion afslogs punkten. Öfriga punkter i detta utlåtande godkändes i begge kamrarne, hvadan och riksdagen tillerkänt fullmäktige i riksgäldskontoret ,full decharge för alla beslut och åtgärder, som finnas antecknade uti deras protokoll från den 21 Januari 1868 till och med den 19 Januari 18694, Detta beslut föregicks i begge kamrarne af någon diskussion, hvarunder något från utskottets hemställan skiljaktigt yrkande väl ej framställdes, men inom Första kammaren hr Nordström uttalade sin förundran deröfver, att utskottet alldeles underlåtit vidröra det sednast upptagna lånet. Denna förundran ansåg talaren så mycket mer berättigad, som utskottet hittills plägat på ett särdeles minutiöst sätt orda om föregående lån, som dock, enligt talarens mening. i alla hänseenden kunde mäta sig med det, hvarom utskottet nu varit berättigadt att f sig. — Inom Andra kammaren påpekade hr Agardh den omständigheten, att det sista lånet varit dyrare och ofördelaktigare i alla afseenden, än något af de förut afslutade samt att fullmäktige dervid lemnat alldeles utan afseende de af 1867 års statsutskott i afseende på statslåns upptagande uttalade principer; och yttrade talaren sin förvåning deröfver, att statsutskottet nu icke berört denna fråga. Hr Björck sökte till svar på den gjorda anmärkningen visa, att fullmäktige varit alldeles nödsakade att ingå på de onekligen ganska hårda vilkoren. Sedan detta utlåtande afgjorts, uttalades af frih. Nordenfalk, med hvilken hrr Nordenfelt, de Mars och Wallenberg samt frih. Stjernblad instämde, en önskan derom, att hädanefter äfven i revisionsberättelserna. måtte komma att inflyta någon redogörelse för allmänna hypoteksbankens ställning och förvaltning; en önskan, som ansågs vara så mycket mer befogad, som staten för denna bank iklädt sig en ganska betydlig garanti. Finansministern frih. af Ugglas meddelade i anledning häraf, att formulärer till uppgifter i det syfte som ifrågasatts blifvit uppgjorda, men att deröfver inhemtats yttranden från hypoteksbankens samt åtskilliga hypoteksföreningars styrelser. Sedan svar härå ingått, skulle man ej underlåta att låta detta komma till allmänhetens kännedom.