Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 mars 1869, sida 1

hp. 0. Franeke. I. W. Wilson I Wilh. Röhss Å Co. Moritz, L. Mag. Å nus J. Hartvig Theod. Mannheimer. L. G. Bratt Å Co C. Fr. Wern Co. M. E. Delbanco G. II. IIegardt Å Co. (3491). — ? ? A L —————-——— 2 22 Från Norge. h (Korresp. till Handelstidningen.) k Christiania den 25 Februari 1869. I morgon förestå åter hårda strider i storthinget, då åtskilliga förslag om inföfrandet af ,,menighetsråd stå på dagordesningen att behandlas. Betydelsen af dessa och den olika uppfattningen hos de olika partierna rörande deras ändamålsenlighet vill jag här nedan i möjligaste korthet söka skildra. För 10 år sedan nedsattes af regeringen en manstark kyrkokommission, som hade att utarbeta förslag till ett bättre sordnande at hela kyrkoväsendet här i landet. Kommissionen är ännu i verksamhet, och då densamma bestått af våra mest framstående prester och förnämsta jurisster m. fl. ha hela folianter af betänkanden och motiverade lagförslag framkommit; men såsom jag flera gånger tillförene shaft tillfälle att framhålla, är den religiösa sjäsningen inom vårt land så stark, att det är omöjligt för kyrkodepartementet, som skall bearbeta dessa resultater, att bygga på en fast opinion i någon af de suigtigaro frågorna, och kommissionens 10:äriga arbeten ha fördenskull hittills I varit i det närmaste fruktlösa. Bland dessa föreligger nu ett utförligt motiveradt Jutkast till lag om menighetsråd och medshjelpare för presterna uti hvarje socken si hela landet. Detta förslag hvilar på den grundsats, att ,,det andliga embetet är instistadt af Herran sjelf, altså en sjelfständig gudomlig instistelse för menighetens skull; det är Herran sjelf, som genom dei ordnade kyrkoregementet utöfvar sitt konungsliga embete, så att de ordinerade presterna äro hans sändebud, hvilka stå i hans ställe — — —. Då det demokratiska elementet här i landet arbetar på att intränga sig ialla förhållanden, hvilket efterhand lyckas, kan man lätt inse, att en så isolerande uppfattning af de kyrkliga förhållandena, som ligger i kyrkokommissionens här uttalade grundtanke, icke smakar mängden: genom menighetsråden afses nu att få bugt med den andliga embetsmyndigheten, likasom det genom införandet af jury är meningen att bemäktiga sig domaremakten. Det är långt ifrån min afsigt att vilja uttala, det icke äfven vi borde införa de institutioner, hvilka i de större staterna visat sig vara gagneliga och betryggande för folkfriheten; men upplysningen är sannerligen ännu så ringa i vårt glest befolkade land, att man både genom menighetsråd med utsträckt myndighet och genom juryinstitutionens förtidiga intörande riskerer att uppnå raka motsatsen af hvad man afser: andligt tyranni, ensidighet, split och missbruk af folkmakten, i stället för betryggande garantier för folkfriheten. Man tänke sig hvilken ofantlig myndighet det af skolinspektör Irgens från Bergen väckta förslaget om menighetsråd lägger i den oupplysta massans hand, hvilket förslag storthinget i morgon skall behandla, genom att, i motsats mot kyrkokommissionen, utgå från den princip, att uden kyrkliga makten och myndigheten, enligt vår kyrkas lära, hvila hos hela menigheten och icke hos något enskildt privilegieradt stånd, och att tillfölje häraf det egentliga kyrkoembetets förvaltare ha sin myndighet medelbart från menigheten sjelf, samt att ,,icke blott menighetsrådets valda medlemmar, utan äfven presten böra betraktas som menighetens representanter, i det menigheten, såsom embetets ursprunglige innehafrare, uppdragit åt presten att förvalta nådemedlen på dess vägnar. Hufvuddragen i detta förslag, som tyvärr synes ha opinionen för sig, då storthingets kyrkokommission enhälligt biträdt detsamma, äro följande: Menighetsrådet, som i. förening med presten skall utgöra menighetens representanter, skall bestå af k 4 till 10 valda medlemmar för hvarje soc5 tken, som önskar ett dylikt råd. Det har b h —1—— —— —D — — AA Ke vd — Oe OoO — — att föra kontroll öfver presten (i, eger rätt att sammankalla menigheten i vigtigare saker, t. ex. då fråga är om att införa nya läroböcker i religion eller ny psalmbok; ti det skall afgifva förklaringar och betänkanden öfver kyrkliga frågor och saker A. samt inkomma med förslag rörande sålana; det tillsätter kyrkosångare, orgelniter, kyrkobetjening och gräfvare, fungerar som kyrkoinspektion samt förvaltar gåfvor ill kyrkan. Slutligen eger menighetsrådet rätt att utesluta enskilda församlingsmedemmar från tillträde till nattvarden, på zrund af veterlig förargelse i lefverne eller vi cristendomslära.— Man lofvar sig af detta m slag, sedan detsamma antagits af stor-h nget, med orätt den följd, ,,att det skall su cka ett lefvande intresse hos menigheten tv det kyrkliga lifvet i dess många för-k sreningar; men hvad kontrollen öfver v. resten, sammankallandet af menigheten, vi ör att bestämma hvilka läroböcker som sse skola begagnas, och rättigheten att ute-m luta enskilda medlemmar från kyrkan, lat wad allt detta skall väcka, är icke svårt li utt på förhand inse. — Bondepartiet säges d gitera ifrigt för att få beslutet genomdrif-m et; det konservativa partiet sätter sitt uwonn till att hasIlnfafteg mannrmföranda 24 1 oo