Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 mars 1869, sida 3

Roch antydningar, och i huru förblommerad form, dessa än äro klädda, underlåter publiken dock aldrig att — så att säga — understödja dem med Åsina bifallsyttringar, samt att genom sina stormande och uthållande bravorop tilkännagifva, att publiken fullkomligt fattat talarens mening. Poliskommissarien, som siter på estraden vid sidan af talaren, kan naturligtvis ej invända något häremot och måste kanhända temligen nödtvunget deltaga i bifallsyttringarre. Häraf kommer det, att vid hvarje at dessa föredre företages en liten politisk demons ration, hviken kulminerar vd mötets slut. Folk vantar utanför, intilldess oppositionsmedlemmarne lemnat -len. Då de komr:a ut, helsas de med uthållande bifallsrop, mängden följer dem nedåt gatan, och ropen: , Vive Fopposition, vive la libert följa tätt på hvarandra. Man påstår t. o. m., att det äfven ropats: ,Vive la republique, men detta är knappast troligt, eller också har det inträffat endast undantagsvis, ty eljest skulle nog de talrika polisbetjenter, som äro utstationerade både i uniform och civilklädda, icke underlåtit a t länga sig i saken, och men har hittills icke hört, att några häktningar skett. Det hela är naturligtvis — som man lätt kan se — icke annat än en propaganda, som oppositionen företager med afseende på de forestående valen. Det är ett medel för opnositionen att vinna i popularitet, att komma tillsammans med sina valmän soch få sina åsis.er spridda bland mängden; ty det är ju — som kändt är — ensamt Paris, som lemnar 3 4-delar af oppositionsmedlemmarne till lagstiftande församlingen, och Seinedepartementet är Iden e ida krets, der regeringen icke vågar uppställa någon of iciel kandidat. Då de allmänna valen sednast företogos, nemligen för 6 år sedan, gjorde oppositionen ett liknande försök med populära föredrag i den s. k. Salle Barthelemy till förmån för de fördrisna polackerna. Då tillät regeringen detta endast Tom en speciel gunst för ändamålets skull, men då tumultariska uppträden förekommo, lät polisen stänga salen och förbjuda föredragen; nu deremot är det lagen, som formelt anktoriserar dessa forsamlingar. Att regeringen icke med vänliga blickar åser detta nya användande af lagen, äv lätt att förstå; det förklarar tillika inrikesministerns nyligen utfärdade cirkuslär till polisprefehten, hvarigenom denne auktoriseras att upplösa den församling, i hvilken alltför stora utflykter ske i den ena eller andra riktnin(ggen. Och det har redan händt ett por gånger, satt en församling blirvit unplöst, för det att talaren t. ex. genom att omta.a arbetets organisation j började behandla frågan från politisk syapvnkt. Det gäller således för oppositionen att vara ytterst I försigtig, för att icke föredragen i thötre du prince imperial skulle dela ett liknande ole. Regeringen skulle säkerligen se detta med stor glädje; för frihetens vänner skulle det vara en svår förlust. Utom dessa Söndagsföredrag hållas hvarje afton offentliga föredrag rundtomkring i de särskildta qvarteren, der talarne hylla de mest olika åsigter. Alla de under så lån tid undertryckta meningarne och doktrinerna hafva nu fått luft och tumla om mot hvarandra. Man har beräknat, att antalet af de tal, som hållits, sedan den nya lagen trädde i kraft, skulle utgöra 112 band, hvardera på 300 sidor, men lyckligtvis är det högst å af dem, som blifvit tryckta. RYSSLAND. En förskräcklig hungerstyphus vinner allt större utsträckning i Lithauen och har i flera kretsar af guvernementet Wilna antagit en epidemisk karakter. i Den 15 Februari dog grefve Kleinmichel i en ålder af 76 år. Sedan han gjort! 1813—1814 års tälttåg, utnämndes han 1820 till generalmajor och 1826 till generaladjutant. I polska fälttåget 1831 var han general du jour i reservarmben och sedan 1832 general du jour i kejsarens stab; 1838 uppdrogs han att leda ombyggnaden af det atbrända vinterpalatset, ester hvars fullbordande han den 25 Mars 1839 erhöll en med briljanter smyckad guldmedalj med påsbriften: ,,trägen vinner, och dagen derefter grefvevärdigheten. Sed. han år 1842 blifvit utnämnd till general af infanteriet och under några månader varit krigsminister, ernöll han högsta ledningen af vägoch andra allmänna byggnader, i hvilken ställning han förblefi 13: år. Efter fullbordandet af bryggan öfver i Newa och det nya eremitaget, erhöll han Andreasorden : briljanter, och 1851 valde! honom den estländska adeln till sin hedersledamot. Det vigtigaste i hans förvaltning var fullbordandet är 1851 af den! år 1843 påbörjade Moskwa-jernbanan. Sedan han är 1855 lemnat sin plats som högste styresman för de allmänna arbetena, törblef han till sin död medlem af riksrådet. i SPANIEN. i Angående Prims ställning till partierna: i allmänhet och till regeringen isynnerhet, anmärker en korrespondent till ,,Times,! att Prim med all sin ärelystnad för närvarande är fullkomligt på sin plats, en hans intressen sammanträffa med landets intressen. ,Idealet för en spansk republik — yttrar korrespondenten — efter Orenses och hans Själsfränders smak skulle vara en olycka tör Spanien. Så länge Prim är i spetsen för krigsminvisteren, har han faktiskt makten i händerna, och det; I var tanken härpå, som kom honom att; afstå från diktaturen. Att Serrano ti namnet är hufvudman i den nya regerin gen, gör ingenting till saken, ty Prim ve alltför väl, att hans chef är vek som e vax och i hans händer låter böja sig. Kunde han göra Serrano till konung, så skulle målet för hans önskningar vara uppnådt. Spanien skulle då hafva en konung till namnet, under det en annan innehade makten. Olyckligtvis kunna hvarken Serrano eller Prim uppstiga på throa mo GA Sör — —