Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 mars 1869, sida 1

Riksdagsbref. XIL. Lördagens plena företedde i båda kamrarne rätt mycken liflighet och ätskilliga ganska pikanta momenter. Man stred först om fyroch båkafgifterna, i hvilka br C. F. Weero äskat nedsättning, sedan det visat sig att inkomsterna giftit betydligt öfverskott, så att en ganska stor fond blifvit deraf bildad. I andra kammaren utvecklades denna mening uti ett sakrikt och klart föredrag af hr Wijk, som understöddes bland andra af friherre Gripenstedt. Mot nedsättningen, eller, rättare sagdt, upphäfvandet af all afgift för den inrikes sjöarten och nedsättning för den på utrikes orter, talade bland andra br Olsson från Helsingborg, hvars klara och logiska töredrag var egnadt att häfda hans från kyromötet törvärfvade anseende såsom en taangfull talare. Andra kammaren biföll statsutskottets betänkande, som tillstyrkte en skrifvelse i ämnet till regeringen, hvaremot första kammaren, med 2 rösters majoritet, beslöt att i denna skrifvelse inägga ett kraftigare förord för afgiftens upphäfvande. Förekom så br Treffenbergs motion om nedsättning i andra kammarens riksdagsmannaarfvode, hvilken motion blifvit af konstitutionsutskottet afstyrkt. — Efter det motionären gjort ett förberedande berigtigande af den missuppfattning, hvarför hans motion varit utsatt, äfvensom af ett par rätt roliga tryckfel, lofvade han att längre fram i diskussionen ,köra upp med det grofva artilleriet. Motionen fann i början understöd af flera talare, deribland hr: Ridderstad, Ahlgren, Vougt, m. fl., hvaremot den bekämpades af hr Siljeström i ett längre anförande, hvari motionärens skäl sönderskuros med rakknifven, hvars skarpa egg icke sällan träffade äfven andra delar än sjelfva motionen. Hr Tresfenbergs ,grofva artilleri,, som nu drogs fram, var ganska oskadligt. Den hufvudsakliga delen af hans anförande var en oskuldsförklaring, i det han bedyrade att han vore en uppriktig vän af bondeståndet och ingalunda önskade någon förminskning i dess behöriga andel i representationen; han skulle i så fall ha yrkat nedsättning i arfvodet till 3 rdr om dagen, för hvilket belopp han åtog sig att inackordera riksdagsmännen och detta icke på några simre, utan på riktigt ,gentila ställen. Emellertid vore han rädd för att få in för många bönder i representationen, och hade funnit farhågan för följderna af en sådan händelse uttalad i ett yttrande