TYKSLAND. I en korrespondens från Berlin till , Weserzeitung meddelas, att den preussiske krigsministern för kort tid sedan kommit till insigt af, att man tillsvidare bör uppskjuta anskaffandet af större fartyg, beräknade på anfallskrig, och koncentrera hela sin kraft på åtgärder till kusternas försvar, och detta dels genom anläggning af nya kustbefästningar, dels genom att öka de mindre fartygens antal. Korrespondenten skrifver: ,,Den nordtyska krigsflottan är — efter fullbordandet af ,Konung Wilhelm — redan en ganska respektabel makt. Men det skulle ännu fördras minst 15 å 20 år för att skapa en flotta, som kunde i öppen sjö mäta sig med någon af stormakternas flottor. Om freden i Europa vore för så lång tid betryggad, kunde Preussen utan betänkande anskaffa sig större krigsskepp till anfall. Men om Preussen nu skulle blifva inveckladt i krig med en sjömakt, skulle ett par pansarskepp till icke förmå att hindra den siendtliga flottan att närma sig våra kuster; ett försummadt kustförsvar skulle då icke blott medföra ofantliga materiella förluster, utan äfven lätta en fiendtlig expeditionskårs landstigning. Vi måste således af alla krafter förstärka våra sjöbefästningar samt anskaffa små fartyg, hvilka kunna understödja kustförsvaretI ,Nordd. allg. Zeit. skrifves: , Personer, som stå i förbindelse med den hannoveranske exkonungens hof i Hietzing, hafva i London utgifvit en brochyr på engelska med titeln: ,Hvem är Tysklands verklige fiende?, hvaruti de påkalla utlandets hjelp till ett krig mot Preussen. Brochyren har i dessa dagar blifvit tillsänd samtliga medlemmar af nordtyska parlamentet.