riet har åliggande att föra lrullor öfver och redovisa allt inom kompaniet boende beväringsmanskap, äfven det å specialvapnen enrollerade, hvarför hvarje värnepligtig skall, så länge han tillhör aktiva armåen, ej allenast då han inom kompaniets beväringsområde flyttas (flyttar?) från en till annan ort, utan ock då flyttningen sker till annat kompanis område, anmäla förhållandet till närmast boende kompaniet tillhörarde be il. Låtom oss se till huru denna föreskri t tar sig ut i praktiken. I hela Blekinge och Södermöre finnes intet indelt infanteri, utan en i Karlskrona garnisonerad värfvad stamtrupp. Skola nu alla dylika anmälningar inom hela detta vidsträckta område ske i Karlskrona? I de orter, som förblifva anslagna åt båtsmanshållet, t. ex. Öland, och der det ofta kan vara många mils afstånd till närmaste indelta beläl, huru skall der förfaras med dessa avmälningar? Man har troligen aldiig 1:ktigt tänkt sig konseqvenserna af de föreskrifter man ifrågasatt, ehuru den framkastade vinken om beböfligheten af en egen myndighet för detta kontrollväsende antyder att man anat deras outjörbarhet på den väg som föreslagits.