Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 februari 1869, sida 3

ligaro känslor, och mången gång har ål rarnes åtlöje och vetskapen om att den fr varande allmänheten genom pressen — detta sitt språkrör — tår kunskap on förhållandet, afkylt de båda parterna allt för heta temperament. Men så ick i deta fall. Här har striden utkämpats med stor bitterhet båda sidor; skrifter hafva ingifvits och flera vitt: nen afhörts de tvenne gånger denna skuldfordringsfråga underkastats domstolens djupsinninga begrundande, och ingen utsigt finnesi ännu! åtminstone för att den skall afslutas så snart. Af hvad som förekommit skulle med saken förhålla sig på följande sätt: En enka, visserligen ej försedd med ungdomens fägring eller ens med några spår af en försvunnen skönhet, dock likväl innehafvarinna af andra mera reela och i nutidens ögon mera älskvärda segenskaper, nemligen med en god kassa, ha auodat, som det synes, på fullt allvar en hos hen nande piga att försöka skaffa henne en fastm r åtminstone ställa så till att enka a bekant med något manligt subjekt, kunde finnas värdigt att intaga den salig s plats. Lyckades det pigan att skaffa t som kunde approberas, lofvade enkan p r för besväret. lång tid gick om, utan att pigan på pplacktsresor kring staden kunde, liksom en Diogenes, finna hvad hon sökte. Slutligen blef dock lyckan henne gunstig, dä hon en vacker dag, eller, som en af de ingifna skrifterna närmare upplyser, ,,kort före sistlidne Jul, då hon var stadd i ett ärende i staden å Östra IIamngatan, träffade en mansperson, som hon ansåg lämplig, och hvilken hon trodde skulle ingå på förslaget, då han hörde till dem, som hålla fri Måndag hela veckan, och då för tillfället var ledamot at ledighetskomitten, samt således icke hade särdeles mycket att tänka på. Han befanns äfven benägen dertill och lofvade pigan att, ehuru han aldrig sett enkan, likväl infinna sig på bestämdt ställe. Såsom dusör sin del utlofvade han 10 rår, om ,affären kunde afslutas äfven till hans belåtenhet. , Mannen infann sig punktuelt på tid och ställe, försedd med ring, och friade riktigt nog till svaranden såsom vidare i skriften upplyses. Enkan hade visserligen några små invändningar, men lät dock öfvertala sig och godkände honom. Sjelfva åsynen af den framträdande äktenskapskandidaten ingaf ju också förtroende. Ansigtets runda, fylliga form, liknande fullmånan, under en lätt sky af guldgula hårtestar, de utstående kinderna och hela kroppsbyggnadens öfverflödiga hull, vittnade om att hon hade framför sig en man, som ännu gått fri för de frestelser, som finnas för oss dödlige. Lägger man härtill en viss gladlynthet och ganska, godt sätt, kan man icke undra på att enkan genast uttalade sitt bifall, och ett äktenskap, visserligen endast ,på Stockholmska, afslöts och stadfästes. Kom så den ljufva tiden, månaden, med alla sina dagar af idel solljus då, såsom den store engelske skalden säger, ,,begärets tillvext ökas utaf den kost det njuter. Men vintrens kalla fläkt skulle snart förstöra det lugna idylliska lifvet. Sjelfva menpiskoslägtets fader, Adam, fick ju icke alltid vanka i paradisets däjeliga Justgårdar, utan fick respass, när han icke kunde hålla sig i skinnet; och äfven för denna hans afkomling skulle Edens portar snart stängas och sötebrödsdagarne taga en ända med förskräckelse. Äfven för honom fanns nemligen en frukt, desto mera retande just i sin egenskap af förbjuden, som han skulle lockas att äta af. Men liksom alla synder bära sitt straff med sig på ryggen, skulle äfven räkenskapens timma slå för honom. Enkan hade nemligen observerat efter första månadens slut en viss liknöjdhet hos honom, utan att hon dock kunde upptäcka den egentliga orsaken dertill. Att någon sådan fanns var hon dock öfvertygad om, och hur hon med Argusögon spejade derefter, tann hon, att den förbjudna frukten, här representerad just af pigan sjelf, ej lemnats i fred, och nu brast stormen lös. Domsbasunen ljöd och en summarisk dom afkunnades på stående fot, hvarigenom först pigan och sedan den detroniserade fästmannen helt sonika kördes på porten. Men hon glömde i brådskan att betala pigan de utlofvade 30 riksdalerna, och det är som sagdt dessa, jemte ersättning tör kost och lön till nästa flyttningstid, som frågan nu gäller. — Utprångling aj falska sedlar. I slutet af t ; t ) förliden månad anmältes för polisen, att en mansäring å ett bolagsvärdshus t att utprångla en falsk person, som intagit fö vid Kungsgatan, der förs sedel, föreställande en 5-riksdaler af Örebro enskilda bank. Han hade inkommit i sällskap med en hemmansegare och en artillerist, samt visat sig mycket frikostig både mot dessa och andra gäster. Då han skulle betala, hade han anmodat artilleri-J sten att göra detta med den lemnade falska sedeln, men denna var dock så illa gjord, att förestånderskan genast upptäckte förhållandet. Tagen i förhör uppgaf han sig vara förre landssoldaten Anders Johansson Mas, från Marks härad, men nekade till att ha afvetat sedelns talska beskaffenhet. Han påstod att han fått den samma dag på torget af en obekant bonde, med hvilken han bytt klockor, och som det varit mörkt vid tillfället hade han ej observeradt annat än att den var äkta. Vid visitering anträffades dock hos honom en mängd saker som talade mot honom. Så befanns han nemligen innehafva alla erforderliga ingredienser till en fullständig sedelfabrikation, såsom flera ark kopieoch kalkerpapper, en påse pulveriseradt gummi, tusch, gåspennor m. m. Derjemte funnos tvenne borgensförbindelser, hvarå alla namnen voro förfalskade. Efter att målet remitterats till rådhusrätten, dömdes Mars i förrgår att för detta försök hållas till straffarbete i 2 år och vara medborgerligt förtroende förlustig i 5 år. — Sedlighelsbrott. Ett strängt men rättvist straff drabbade samma dag tvenne manspersoner, då den ene dömdes till sex och den andre till fyra års straffarbete på fästning för det de, under upprörande omständigheter, sedligheten med en minderårig fil mek