Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 februari 1869, sida 2

ldes landtbruksakademiens direktör grefv Mörner, samt vice ordförande, hvartill val des grefve Erik Sparre, den der åstad skommit denna ,riksdag:, i det han upp tagit och genomfört ett derom förut väck förslag. Motioner blefvo genast ingifnz -sderaf flera af rent praktisk betydelse uta 1. grefve Hugo Hamilton på Blomberg, hvar efter grefve Sparre uppträdde och upp i läste ett långt anförande, som slutade mer tre eller fyra förslag, nemligen om utsän dande af emissarier, hvilka skulle förbe reda etablerande i åtskilliga länder af för . säljningsmagasiner för svenska produkter om införande af linearritning i skolorna om bildande af exportbolag samt om re organisation af Hushållningssällskaperna Alla dessa olikartade syften voro samman. ri fattade i en enda motion, hvars motive sring utgjorde en komposition af det be synnerligaste slag man kan tänka sig Der voro socialistiska antydningar blan dade med den mest prononcerade frihandelsbekännelse, hvilken snart öfvergick till en föga dold protektionism. Ena ögonsblicket storartade vyer och det andra inAskränkta detaljer, allt hopkokadt och kryddadt med en ganska pikant fraseologi, värdigt en köksmästare med grefvc i! Eriks talang och erfarenhet i konsten. Man åtskiljdes denna afton. När man såter sammanträdde på Tisdagen hade man just ingenting att beställa, sedan ett par ärender blifvit ganska snart afgjorda. Detta störanledde ombudet för Göteborgsoch ; Bohusläns IIushållningssällskap hr S. A. jIIedland att föreslå en förberedande diskusjoion öfver grefve Sparres motion, och då mötet härtill gifvit sitt bifall — åtskilliga ironiska leenden visade att man väntade sig en liten förlustelse — uppträdde hr H. och underkastade grefve Sparres motion en lätt kritik. Han afstyrkte mötets bifall till allt hvad den s. k. klämmeninnehöll: utskickande af handelsexpediter och bildande af exportbolag tillhörde ej, förmenade tal:n, regeringen; för linearritningen i skolorna hade ecklesiastikministern redan vidtagit åtgärder, som vittnade att han lifligt intresserade sig för detta vigtiga moment i undervisningen; att förvandla hushållningssällskaperna; till representativa församlingar, i stället för fria föreningar, vore en skadlig åtgärd. En längre uppmärksamhet egnades åt motiveringen. För talaren framställde sig der bilden af en läkare vid en sjuksäng — motionären, som sjelf älskade bilder, borde ej finna den nu begagnade opassande. Tal:n erinrade sig här först en anekdot. Tvenne unga män hade studerat medicin vid en af Englands högskolor. Den ene, en lugn, grundlig studiernas man blef en aktad, men obemärkt läkare i en landsortsstad. Den andre, en man med qvickt geni, som tog studierna lättare, blef en af Londons rest anlitade läkare. Den förre gjorde en gång ett besök hos sin gamle akademikamrat. Då han uttryckte sin förvåning öfver denneg oerhörda framgång, förde den berömde mannen sin vän till fönstret, pekade ut på den böljande menniskohopen och frågade: Huru många af dessa tror du förstå att bedömma läkarekonstens utöfning ? Kanske en af tio. Välan, denne ene är din patient; de öfriga nio äro mina. Det var antagligen läkaren med de nio patienterna, som nu stod vid den sjuka damens bädd. Vid ett sådant tillfälle är den läkaren alltid behagligast, som sätter sig in i den sjukas tanegång, lyssnar till hennes klagan öfver sina krämpor och lidanden, undersöker med henne dess anledningar, ordinerar med deltagande röst! allehanda försigtighetsmått, såsom svagare! diet, aktsamhet mot öfverdåd, m. m., och! lofvar att snart komma åter. Denne läkare blir värderad, erhåller goda honorarier och många tacksägelsebret, hvaremot den, som kan finna skäl att säga den sjuka, itt det är ingen sara å färde, att hon benöfver blott stå frimodigt upp, äta och arbeta, näppeligen blir den sjuka till behag. Så skola också utan tvifvel de, som in ämma i fru Sveas klagan, vinna mest nennes ära, och det är ej något ondt deri, lott de icke framställa orsakerna till hentes onda annorlunda än de i verkligheten ro, för att derpå grunda recepter, som kola göra det onda värre. . När grefve Sparre, i sin framställning f orsakerna till vårt närvarande betryck, wprepat de satser, som lists under lopet af några år i våra protektionistiska idningar, så har han glömt tvenne monenter, som dock här bordt beaktas. Det na, att betrycket är rådande äfven i anIra länder, hvadan dess orsaker neppelien kunna vara af blott lokal natur; , : let andra, att vi hafva haft flera på hvar-i1 ndra följande svaga år, hvaribland tvenne, a å missväxt hemsökt flera af våra proviner. Här möta summor på tiotal at mil; ioner rdr, och denna faktor borde väl då cke hafva blifvit alldeles förbisedd af en notionär, som gör anspråk på grundlighet ch som ej tvekat att såsom bevis på våra f äringars tillbakagående anföra en skill-I ad i våra sabrikstillverkningar på trennefr r om 4 millioner rdr. Det var gifvet att grefve Sparre ej skulle: emna detta anfall obesvaradt. Han var ock tydligen icke rätt disponerad, så att, en spets han vände mot sin antagonist, ar temligen uddlös. Den påräknade efekten uteblef. 1 I går afton fortsattes kritiken af grefve parres anförande af landshöfdingen, f. tatsrådet Faxe. Motionen remitterades! ill en komitt af fem personer, likasom omiteer ock tillsattes för öfriga motioners ehandling, hvarefter mötet kommer att fver dem besluta. — — — mm OS he Nilitärsällskapet gaf i Tisdags en maskeadbal, der allt lärer varit mycket trefligt ch hyggligt. I en kadrilj uppträdde asår ch asynior, till hvilkas kostymer prof. lIalmström gjort upp ritningarne. Bland f araktersmaskerna förekom äfven en sotare! — a —