Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 februari 1869, sida 2

e Riksdagen. Sammanträden den 24 Febr. Dessa, som voro utsatta hufvudsakligen för bordläggning af inkomna utskottsbetänkanden, företedde intet af vigt, utom den diskussion, som inom andra kammaren föregick remissen till konstitutionsutskottet af hr Hiertas vid näst föregångna sammanträde väckta motion om sådan ändring i riksdagsordningens 59 5, att föreskritten derom, det ärenden, som förberedts inom ständigt eller i dess ställe tillsatt särskildt utskott, skola, så vidt möjligt, af båda kamrarna samtidigt behandlas, måtte upphäfvas, och i dess ställe stadgas, att dylika ärenden ej skola af första kammaren företagas till behandling förrän de blitvit afgjorda af andra kammaren. Samtliga de i diskussionen deltagande uppträdde mot detta förslag. Motionären sjelf var icke närvarande, till följd af sjukdomsförfall. Hr Dahm, som öppnade diskussionen, hade ett längre anförande i ämnet. Tlan ansåg förslaget till en början förkastligt, derföre att första kammaren derigenom blefve ,,uppstyltad till ett öfverhus. Man hade såsom skäl för den nu föreslagna behandlingen af ärendena framhållit andra länders exempel. Talaren ansåg dem dock ej här tillämpliga, emedan ledamöterna i dessa länders öfverhus innehade sina befattningar på grund af vare sig regeringens val, börd eller embete. Dessa öfverhus hvilade således på aristokratisk grund och deras bestämmelse var att utgöra ett slags aristokratisk förmyndare öfver folkrepresentationen; bvaremot vår representation i sin helhet egde en demokratisk, folklig grund. Talaren framhöll äfven de praktiska olägenheterna, som voro emot förslaget, deribland svårigheten för första kammaren att kunna inhemta alla de inom medkammaren vid ettärendes behandling uttalade åsigterna, till följd hvaraf ock den med förslaget åsyftade vägledning för för sta kammaren i de flesta fall komme att saknas; och i slutet af riksdagen vore det hardt nära omöjligt för första kammaren att medninna behandlingen af de förut at andra kammaren afgjorda ärendena. Förslaget medförde vidare det orimliga, att den högre instansen, första kammaren, skulle kunna öfverröstas af den lägre instansen, till följd af andra kammarens numeriska öfvervigt. Detta kunde gå an nu, då kamrarne stodo jemnlika, men att sådant skulle kunna ega rum, då första kammaren utgjorde den högre instansen, vore en politisk humbug. Genom den nu föreslagna behandlingen skulle derjemte en mängd frågor blifva begrafna, hvarpå nu, genom deras samtidiga föredragning, uppmärksamheten fästes. Slutligen skulle förslagets genomförande bringa andra kammaren i ett osjeltständighetstillstånd till medkammaren, som skulle störa den nödvändiga sämjan dem emellan. Hr Staaff instämde hufvudsakligen i hvad föregående talare yttrat. Genom ett sådant stadgande som det föreslagna hade man faktiskt uttalat, att första kammaren skulle pröfva den andra kammarens beslut, hvarigenom man beröfvade den sednare dess sjelfständighet och satte en hämsko på den fria öfvertygelsen att yttra sig. Hr Treffenberg ansåg förslaget medföra en väsendtlig rubbning i jemnvigten emellan kamrarne, äfven ur den synpunkt, att det försvagade första kammarens vigt och betydelse. Enligt hans åsigt borde snarare första kammaren; hvarest ärendena oftast kunde erhålla en mångsidigare utredning och belysning, få tillfälle att först behandla förekommande frågor, och sålunda blifva en vägledning för andra kammaren. Frih. Gripenstedt påpekade hurusom den i grundlagen stadgade likställigheten och liktidigheten af begge kamrarnes beslut hade ett organiskt sammanhang med ärendenas föregående beredning genom ständiga, af medlemmar utaf båda kamrarne tillsatta utskott. Denna kamrarnes likställighet utgjerde börnstenen i vår författning, och hela författningen skall rubbas på samma gång denna likställighet upphäfdes, hvilket blefve fallet om nu föreslagna behandling af ärendena stadgades i grundlagen. Man hade hemtat exempel från andra länder, men dessas tvåkammar-system hade ingen annan likhet med vår författning än till namnet. Der uppträdde öfverhusen passivt såsom ett slags kassationsdomstolar, gent emot medkammaren. Vår första kammare vore alldeles ingen pärskammare eller senat eller dylikt, utan lika fullt ut som andra kammaren utgängen ur folkets fria val, — den egde till och med djupare sin grund deri, till följd af dess utseende genom landstingen, hvilkas val grundade sig på en lägre census än valen till andra kammaren. Utskottens verksamhet. Statsutskottet har börjat behandlingen af de särskilda hufvudtitlarne och dervid i afseende å första hufvudtiteln (hofoch slottsstaterna) tillstyrkt bifall å K. M:ts framställning derom, att de nu å denna titel uppförda anslag må oförändrade bibehållas. Beträffande andra hufvudtiteln (justitiedepartementet) har utskottet gjort följande hemställanden: att hen Daoatar ODArCCHONnS