Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 februari 1869, sida 2

vindens t tjut och de tunga regadropparnes prasslande mot fönsterrutor TN Stormens häftighet medgaf ej begagnandet af paraply. Men om någon vågade att betjena sig af ett dylikt bedrägligt skydd, så äfventyrade han att den skadelystna vinden slet sönder den, om ej tyg och fiskben voro nog smidiga att vända sig ut och in samt peka åt motsatt båll än det vanliga och ändamålsenliga. Man varseblef således nästan inga på raplyer. Den, som ej hade medel att begagna ett åkdon, skyndade: sig framåt i regnet. med uppdragen rockkrage, djupt i pannan nedtryckt mössa och sänkt hufvud, obekymrad om de som mötte: honom eller med lika: brådska togo samma riktning, ehuru här och der en personlighet smö genom de våta gatorna, hvilken hade varit värd. en noggrannare pröfning. Synnerligen egnad att ådraga sig uppmärksamheten var en qvinnogöstalt, hyil ken, insvept i en vid böndkappa.. och Med en stor torgkorg på armen, sk ndade genom porten ut i förstaden. Hela hennes väsen förrådde att det icke var regnet, sten föranledde henne att påskynda sina Hon sökte påskynda sin gång, men likväl skred hon endast långsamt framåt tillfölje af ett lidande, som hans benme att halta. Litet emellan stannade hon utmattad och spejade oroligt tillbaka från det håll hvarifrån hon hade kommit. Först, då non ej upptäckte någon af henne känd gestalt bland de så foigängarne, fortsatte hon sin väg. ö Y orts