orge. YVeslen till fädrens minne firades i Kristiania den 16 dennes. Man inhemtar i de norska tidningarna derom följande: Kl. half 9 voro de till den stora festsalen när mast gränsande rummen tätt fyllda af en skara äldre och yngre akademici samt storthingsmän. Dörrarne öppnades derefter, och under det att en orkester uppspelade en marsch, tågade gästerna in i den stora festsalen, i hvars bakgrund en vacker och ganska rik dekoration af nordiska flaggor och granar omgaf den der resta minnesstenen med namnen på de under årets lopp aflidua märkliga männen i norden. Sedan studentföreningens ordförande, sakföraren Ernst Motzfeldt. hade önskat gästerna välkomna och föreslagit H. M:t konungens skål, besteg Björnstjerne Björnsson talaretribunen för att hålla festtalet. I ett glödande, varmt och ypperligt föredrag utvecklade han vår tids karakter, mål och intressen, isynnerhet i Norge, och höjde till slut minnets bägare med en önskan, att ungdomen icke måtte svika den nya tidens, vändpunktens, uppgifter. Talet afbröts flera gånger af lifligt bifall och helsades till slut med starka hurrarop och handklappningar. Derefter afsjöngs i unisonkör en sång med ord af Jonas Lie. En lång rad af tal följde nu tätt på hvarandra. Jur. stud. Ebbe Hertzberg talade för de sednast aflidne fädren, de män, hvilkas namn lästes på minnesstenen. Professor Monrad talade för Iialfdan Kjerulfs minne, af hvars konstnärspersonlighet han — säger Aftenbladet — gaf ,,en varm, fin och ända igenom träffande karaksteristik. ehuru säkerligen den bild af den aflidne konstnären var ännu mera träffande och anslående, som framkallades för gästernas tankar, då musiken derefter spelade hans populära komposition Brudefserden i Hardanger. — Bland de många öfriga talarne vilja vi, tillägger samma tidning, här blott nämna den skål för Björnstjerne Björnson, som föreslogs af ordföranden och blef mottagen med sådan häntörelse, att skalden slutligen måste gifva efter för de församlades enträgna uppmaning att mottaga deras hyllning genom att låta bära sig på kungsstol. Denna lycka, eller hvad man kan kalla det,tycktes starkt uppröra ,,Dölen (den bekante författaren Vinge), ty han steg genast upp i katedern och förkunnade i en ny form sin gamla lära, att olycka, kamp och strid är det sanna kriteriet på ett verkligt lyckligt geni; ,ett lyckligt geni var i hans tanke en lika stor sjeltmotsägelse som ,den glada kristendomen-: för ingendera ville ban gifva m. ycket. Ilans sjelsbehagliga paradoxer tyektes väcka ett ögonblicks misstämning, som likväl snart gick öfver, då storthingsmannen Bentsen uppträdde och i ett verkligen själfullt tal höjde ett lefve för Frankrike såsom ärans representant i verlden. Man var tillsammans något öfver midnatt under en mycket liflig och treflig sinnesstämning, hvilket säkerligen till en stor del var att tillskrifva den mängd af äldre akademici och storthingsmän, som hedrade laget med sin närvaro. — Brefportots nedsättande. , Kristiania Aftenblad berättar, att postdepartementets expeditionssekreterare Rye en af de nåärmaske dagarne skulle afresa till Stocholm för att ölverlägga om brefportots ytterligare nedsättande emellan de 3 nordiska rikena och om andra lättnader i postförbindelsen. — Dödsfall. Norges läkarekår har förlorat en af sina äldre, dugligaste och mest ansedda läkare, i det förre distriktsläkaren i Romsdalen J, L. Hoffman aflidit vid 74 års ålder. Stenkolslager vid Bergen. På gården Langeland å Halsöen, ungefär 1 mil från Bergen, upptäcktes i fjol ett stenkolslager. Gården har nu blifvrit inköpt af den Åriftige handlanden J. Petersen i Bergen för 4,000 Spdr. Kolen äro s. k. brunkol, hvilka i godhet visserligen ej upphinna engelska; men man hoppas att längre ned finna kel af mera värde.