Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 februari 1869, sida 1

ögonblicket att utföra det skamliga dådet. — Nitt testamente, lästo Theodor, i det han med darrandhand upptog ett stort och med tre sigill försedt pak et, hvilket ban dock genast åter lade ilrän sig. — Till Fortis! liste Magnus på en annan, genom testamentets borttagande blottad skrifvelse, och ifrigt grepo de båda kusinerna efter detsamma. — Låt oss gemensamt undersöka hvad konvolutet innehåller, hviskade Theodor, hvilken lika så ogerna som Magnus ville släppa bytet. Den sistnämnde öppnade omslaget, Theodor stack in handen deruti och framdrog ett i breslorm sammanlagdt papper. Är det allt? frågade han oroligt. — Couvertet är tomt, svarade Magnus, sedan han undersökt det. — Bra litet, anmärkte Theodor, — men troligtvis desto vigtigare. Varsamt ställde han ljuset på lådan hörn, hvarefter han uppvecklade brefvet. att andra sammanlagdt papper föll dervid emot honom, och girigt grepo båda derefter. Denna gång var Magnus den lycklige. Han höll papperet knappt mellan sina fingrar, förrän han uppvecklade det. FFördömdt! utropade han, sedan han kastat en blick på den tillskr uklade, men synbart med stor omsorg åter utelätade pappersremsans urblekta skrift, — ett fremmande språk; — och vi äro lika kloka som förut. — Stilla kusin, hviskade Theodor, — vi äro ej ensamma, — och han kastade en betydelsefull blick bakåt på Saver och Cornelia, hvilka, likasom Reiber, betraktade dem med en egendomlig, vördnads