Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 februari 1869, sida 1

under Sauers öfvade hand, till dess han slutligen vreds något åt höger. — Nu gäller det, hviskade Sauer; tilllika fattade han nyckeln fastare, och rigeln vek klingande tillbaka för det utöfvade trycket. — Aha, en dubbelrigel, anmärkte Sauer triumferande, då dörren ännu icke ville låta öppna sig, och nästan samtidigt knäppte låset till för andra gången, hvarefter dörren öppnade sig nästan af sig sjelf. — Ingen understår sig alt röra något, befallte Theodor, som var nära att qviältvas, då han såg sig så nära sitt mål, — endast ni skall nu försöka er konst på det andra låset, fortfor han vänd till urmakaren. Denne nedlutade sitt hufvud mot der låsta lådan, likasom för att af nyckelhå lets sorm sluta till låsets mekanism, mer i sjelsva verket för att dölja den sinnesrörelse, som hade uppstått hos honom vic åsynen af de framför honom liggande guldrullarne. — Det fordras en öfvad hand för at öppna det lilla låset, sade han likason för sig sjelf, medan hans ögon under de rodnande ögonlocken likasom slukade pen: ningerullarne, — men vi skola se h som kan göras; det kan inte vara vä än att sätta in en ny fjeder i ett cylin derur. Med dessa ord framtog han ur sin roci i ficka en bundt instrumenter uppträdda pen jerntrådsring, likt dem, som låssmede pegagna för att öppna skadade läs. Me öfvad blick valde han det passande verk tyget, och un:ier de båda kusinernas ifrig blickar stack han det in i nyckelhålet.