Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 februari 1869, sida 3

Suck från en döt En döende qvinna, en arbetets, försakelsens och dott s martyr, kämpar på sitt d ger med den bittraste nöd och ser jemte sig sin några och sjuttioåriga, lama, hungrande moder, hvars stöd hon varit! Sa här i korthet hennes historia: Då den gamla modern, som sett bättre för flera år sedan blef förlamad i ra sidan, egnade den nu döende dottern hela sin tillvaro åt den gamla. Genom linnesöm förmådde hon länge utenöden från det torftiga hemmets Men det rastlösa arbetet, de gorakade nätterna, det oupphörliga stillasittandet alstrade slutligen ett i högsta grad plågsamt inre lidande. Hvila blef nödvändig, — men hvila var ju — hunger för henne och modern, — och så länge någon styrka återstod, arbetade hon lika rastlöst. Nu äro hennes sista krafter uttömda, hennes sjukdom obotlig, enligt en af våra utmärktaste läkares intyg, och om några månader hvilar hon troligtvis i grafver Ack, hennes enda hopp är döden — men han dröjer ännu, och den bleka nöden har länge hållit trogen vakt vid hennes och moderns hufvudgärd. Och till råga på allt hotas de arma att snart blifva husvilla! Allt, — allt förenar sig således att öka dessa hårdt pröfvade tåliga qvinnors lidanden, och derför vågar man, dem ovetande, vädja till hvarje känsligt hjerta med en bön: Skänk en skärf för att åtminstone aflägsna hungrens fasor från en dödsbädd! Säkert skall er gåfva framlocka en tacksamhetstår ur den döendes halfbrustna ögon. Handelstidningens redaktion, som kan intyga sanningen af ofvanstående skildring, har benäget åtagit sig att emottaga de gåfvor, som kunna inflyta, samt sända dem till dessa olyckliga, hvilka äro bosatta några mil härifrån i Bohuslänska skärgården. is —