(Från Stockholm.) En rummares äfrentyr. Strastången Carl Nordgren, som i sällskap med en redan ertappad kamrat (hvilken sjelf angaf sig) Fredagen den 5 d:s kl. 1,7 på aftonen rymde från Långholmen, blef nästpåföljande Söndar tillfångatagen och håktad af 2 goldater och en bonddräng, 3 mil på andra sidan Upsala, hvarefter han genom kronobetjeningens försorg genast blef insänd till Upsala länsfängelse. När Nordgren rymde sköt en post efter honom. Kulan träffade honom i handen och skadade denna illa samt stannade qvar deri. Oaktadt smärtan af såret vandrade han i sin fångdrägc och med endast listskor på fötterna 10 mil no, at från Fredagsqvällen till Söndagen. Under vandringen måste han iakttaza den största försigtighet, för att ej blifva fasttagen. Han var ej inne på mer än ctt enda ställe, nemligen i en handelsbod vid Tibble gästgifvargärd; han begärde och fick der en hatt; han föregaf dervid att mössan hade blåst af bonom; det var denna fångmössa han mest fruktade blifva röjd genom. Då han blef gripen var han alldeles utmattad at blodförlust, mödor och hunger. Han fick ararblifva i Upsala sängelse hela förra veckan; fängelsets läkare vårdade honom med deltagande, tog kulan ur hans hand och gaf honom penningeunderstöd. Sedan han uågorlunda återvunnit sina krafter, blef han i Lördags eftermiddag med bantåg förd från Upsala och samma afton aflemnad på Långholmen, efter jemnt 8 dygns sorglig frihet. Han hade ej begått något tjufveri medan han var ute.