sade sig vilja undersöka källaren uppstod ett förfärligt skrik bland qvinnorna och mummel hos ,kanslisterna, hvilkas tillgöranden noga bevakades. Etter en ganska allvarsam strid sicks källarluckan upp och der låg Tullberg under en trappa och, framkommen, anmodades han stiga upp, och skamHat emottog han kommunikationen. Vi skulle bra gerna önskat att Holmström egt häktningsi stället för stämningsordres, ty ganska säkert infinner sig Tullberg aldrig vid tinget och i hans hemort väntar man allmänt på hans resa till alla tjutvars och skälmars förlofvade land, helust de sammanrafsade penningarne rikligen lära till en sådan färd förslå för både honom och hans aktningsvärda familj. Sedan ofvanstående var skrifvet äro vi i tillfälle göra följande tillägg: Landsfiskal Holmström erhöll sistl. Thorsdag ordres att häkta Tullberg och i detta ärende biträddes Holmström af en stor del af jernvägens betjening m. fl., och är om förloppet härvid afgifven följande berättelse: På anmodan af hr landsfiskal N. C. Holmström hafva vi denna dag varit honom behjelplige för att efterspana och möjligen gripa förre v. korporalen Samuel Tullberg i Kärrstorp. Då vi anlände till stället, utställdes vakt vid husets inoch utgångar och då de innevarande — husets döttrar m. fl. — förklarade Tullberg icke vara hemma företog hr landsfiskalen i vår närvaro, en grundlig visitation i såväl boningsrummen som källare och vind, men utan att den eftersökte kunde anträffas. De utanför posterade personerna rapporterade, under det visitationen pågick, att åtskilliga fremmande manspersoner blifvit utanför huset bemärkta och att flera skott af dem lossats. så att hagel eller s. k. Snärpor kommit i närheten af de posterande. Detta hindrade emellertid icke exekutionens gång; men då vi skulle aflägsna oss från Tullbergs bostad lossades en mängd skott efter oss i flera omgångar och från olika håll. De personer, som på detta sätt utmärkte sig, voro Jonas Centervall, son till kronolänsmannen i orten, en soldat Frid m. il. Ätt detta är fullkomligt sanningsenligt och kan af oss med ed bekräftas, få vi härmed intyga: (16 underskrifter.) -Falun. Bergolja. Redaktionen af ,,Dalpileu har från kaptenen vid Dalregementet br J. G. Andersson fått emottaga följande skrifvelse: Uppmanad af intresse för den goda saken får jag till redaktionen meddela, att jag på en tillfällig resa i dag passerade gästgifvaregården Ofvanmyra, der jag fick underrättelse, att vid Boda bergoljebolags borrhål N:o 2 i Vestanå by hade igår natt emellan den 7 och 8 dennes inträffat, att, när ararne upplyftat borrapparaten, dervid betjesig af bloss att lysa med, så hade den ene en släppt ner en glödande bit af blosset för attse huru det tog sig ut under fallandet i röret, j lef icke lång; ty i ett nu uppblossagaslåga, som med buller och dån flammade fulla 6 qvarter högt samt svedde ögonbryn och hår på tvenne af arbetarne — en hisklia förfärelse uppstod; men lågan blossade endast en kort stund medan den instängda gasen brann upp. För att få visshet em förhållandet tog jag vägen förbi detta borrställe och fick der händelsen till allo bekräftad samt såg tygtydligen ter svedningen i den ene arbetarens ansigte; den andre, som det påstods, ännu mera brännmärkte var för tillfället icke tillstädes. Händelseu lemnade emellertid ett lysande intyg om, att olja verkligen finnes uti bergarten och blir tillika en kraftig varning till arbetarne att vara försigtiga. Tibble den 9 Februari 1869. J. G. Andersson.