Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 februari 1869, sida 2

igt vrak, bestående af stycken af fartyg, ölen till ett större sådant, flera större läsksbjelkar, 1 smörfjerding, stearinljus samt spärrar och diverse tomlådor, har af personer härstädes upphittats vid vestlisaste skären af Marstrandsön. Det torde ultså vara att förmoda, det något större fartyg gått förloradt i vår närhet eller ock vid Skagern, då i sednare fallet vraket blifvit af den starka vestliga stormen bogseradt öfver Kattegat till våra stränder. Som en massa småbi:ar af fartyg blifvit bergade och en del af bjelka. Ån. något brända eller kolade, torde det vet kunna antagas, att något fartyg blifvit uppbrändt i sjön eller sprängdt i luften genom någon explosion af lasten. — Sill vid Marstrand, I , MarstrandsPosten för i Lördags läses: Sillen har äfven härstädes under de sednaste dagarne visst sig i ofantligt stora stimmar, ehuru den här får gå I godan ro, utan att några fiskare söka att tillegna sig densamm. Sistlidne Thorsdag voro sillstimmarne inne i hamnen så stora, att en pojke med blotta handen uppfiskade nio stycken stora och vackra sillar genom att nedstiga på en trappa och ur öppna sjön fånga rofyet utan minsta redskap. Detta torde bäst bevisa, i Hvilken riklig mån nämnde fiskart här fnnes. Vi kunna icke nog beklaga, att vårt samhälles sysslolösa befolkning så litet egnar sig åt ställets Paturliga näring och så litet aktar på de rika tillfällea sill goda förtjenster och anbud till välmåga, som haryet erbjuder dess kustinnevånare. För hvar och en rättänkande menniska måste det synas besynnerligt, ja bedröfligt, att denna rika inkomstkälla, fisket, här alldeles förbises, och att hvars och ens hopp om bergning och dagligt bröd, endast och allenast är riktadt på sommaren och den förtjenst, hvilken den tiden erbjudes genom den massa främlingar, som då besöker vår stad. Vi tro oss med full visshet kunna påstå, att detta förhällande i ganska väsendtlig mån bidrager till iattig vårdens år efter år allt mer ökade utgifter, hvarför vi så mycket hellre och med så mycket större skäl kunna påpeka nödvändigheten af att någonting göres för införandet af siskerinäring mom amhället. Af hvem initiativet härtill bör tagas, äro vi för tillfället icke beredda att föreslå; hvad vi dock med säkerhet känna är, att något steg i nämnde väg icke af arbetsklassen uttages, utan måste vi således söka kraftiga viljor på annat håll. Vårt arbetsso k föredrager helt säkert att anropa fattigvårdens hjelp under vintermånaderna, heldre än att medelst fiske komma i ekonomiskt välstånd och oberoende, helst arbetarne under sommarmånaderna lefva som perla i guld och äro i tillfälle att i rikt mått njuta af detta lifvets goda. För ett år tillbaka hade ett s. k. vadiag bildats härstäces at en del bland ställets bästa arbetare, hvilka egde en ypperlig vad, ehuru något för stor, hvilket gjorde att hon icke särdeles väl lämpade sig för stället, enär den var för tungskött och uttröttade arbetsfolket; men egarne ledsnade på eganderätten till densamma och sålde henne alltså. Kanske bade detta ock sina skäl, enär fisket med densamma icke ville gå bra. Vi hemställa emellertid nu, då vi se att sillen år för år börjar närma sig vära vikar allt mer, om icke skäl vore att anskaffa en eller annan mindre vad, hvilken icke torde kosta så betydliga summor och som derjemte vore lättare att sköta. — Dödsfall. I Stockholms Dagblad läses: En af samhällets mera aktade medlemmar, nemligen sjökaptenen Johan Ilenrik Hallberg, afled i Stockholm. sistl. Lördag på e m Han var född den 5 Maj 1527. Med fadren, som äfven var sjökapten, började han sin bana på sjön vid 11 års ålder och aflade kaptensexamen våren 1849; emottog samma år befälet å i Göteborg hemmahörande skonerten ,,Afrika, som han förde till 1853, emottog då skonerten ,,Othello, å hvilken han förde befälet till 1854, då han emottog skeppet ,Antilope, som han förde till midsommartiden 1860. Sedan dess bosatt i Stockholm, idkade han, under firma Hallberg Co., skeppsfurnerarehandel till 1866, under hvilken tid han utarbetat och utgifvit tvenne gånger den för sin rediga uppställning och sina noggranna uppgifter berömda ,,Sverges Skeppskalender. År 1861 blef han utsedd till ombud och besigtningsman härstädes för franska ,, Bureau Veritas och har efter den tiden mottagit uppdraget att vara agent här på platsen för följande assuransföreningar: , Christiania Söforsikkringsselskab; Tönsbergs dito; ,Adger (i Grimstad) dito; ,,Arendals Skibsassuranceforening; Norske Skibsassuranceforening i Arendal; ,,Det norske Lloyd, assuranceforening i Porsgrund!; Den Förste Norske Assuranceforeningen i Porsgrund; ,, Drammens og Holmestrands Assuranceforening, samt Göteborgs och Bohusläns Sjöassurancesörening. Ilan utnämndes för några år sedan till lärare i lefvande språk och fraktuppgörelser i den af skeppsrederierna här städes inrättade särskilda skola för sjö män. Biträdde som medarbetare i skeppsklarerarefirman Flygarson Son i liqvidation härstädes till hösten 1867, efter hvilken tid han samma firma i eget namn innehade till sitt frånfälle. I April 1852 erhöll han af franska regeringen en hedersmedalj af första klassen i silfver för det han i öppen sjö räddat besälhafvaren och besättningen å i sjunkande tillstånd varande franska skeppet ,,Celene. Utrustad med mer än vanliga kunskaper såväl i navigationsvetenskapens alla grenar som äfven i främmande språks talande och skrifvande samt i skeppsmäkleriaffärer, var han också mycket anlitad af kunskapssSåFAnde och var alltid heredvjlliÖ att mad