Kåre gronska. I rättegången mot det stora bankirhuset Overend, Gurney Co. (limited) har, som ni vet, den förberedande domen fallit. Jag har i förbigående nämnt om denna ovanliga och märkvärdiga rättegång och vill nu meddela ytterligare något om densamma. Overend, Gurney Co,, ett köpmannahus med oinskränkt kreåit, stort anseende samt hundraåriga anor i City, bedrifvande hufvudsakligen diskontaffärer — och kanske de största diskontaflärer i verlden, ty ett år gick omsättningen upp till ungefär 1,260 millioner rår rmt — hade under åren 1862, 63, 64 genom lockande förespeglingar, såsom det nu synes, låtit sörleda sig att, utom sitt egentliga och säkra område, utsträcka sin rörelse till förlager för ångbåtsbolag, skeppsvarf, sabriksanläggningar m. m., förlagerna utgörande enorma summor, ej under millioner riksdaler. Egendomar innehades säsom pant, men då hvarkon räntor eller kapital kunde på förfallouden erhållas, och panterna ej säljas utan med väldiga förluster, så måste Overend, Gurney Co. öfvertaga dem och låta dessa affärer gå för bolagets egen räkning. Oerfarna, som de voro med så mångartade bestyr, nödgades de kasta sig i händerna på andra, som skötte dem, och följden blef ofantliga årliga förluster, till hvilkas betäckande vinsten på de öfriga egentliga affärerna ej förslog, men det värsta af allt var, att större delen af rörelsekapitalet var fastlåst. Att upphöra med den ursprungliga viustgifvande affären ansågs ej tänkbart, helst huset fortfarande åtnjöt oinskränkt förtroende, men man insåg också, att ett nytt större driftkapital behöfdes. Just vid den tiden började det blifva på modet att med anledning af en ny parlamentsakt bilda så kallade , limited companies, eller sådana bolag, hvilkas delegare ej ansvara för mera än beloppet af deras tecknade aktier. Ett förslag huru detta kapital skulle åtkommas uppgjordes af, som det påstås, en i Sverge väl bekant man, hvars transaktioner i öfrigt slagit den svenska handelskrediten sår, som ännu icke äro läkta. Dennes namn synes ej ännu på affischen till förspelet, men lärer komma att figurera uti sjelfva hufvudstycket, fastän i en ,stum rol. En af de yngre principalerna var den som kände sig för hos de gamle belagsmännen. Dessa hederliga och redbara män skakade på hufvudet åt planen att förvandla firman i ett aktiebolag; men huru saken bedrets, blefvo de öfvertygade, att det var alldeles nödvändigt, såvida man ville undvika konkurs. Nu var konsten att, på grund af föregående tiders briljanta förtjenster, och med förespegling, att dessa skulle yttermera tillväxa genom den större kapitaltillgång, som komme att inflyta från de nya delegarne, få ut en lysande inbjudning, med fördöljande af de sednare årens stora förluster. Såsom vanligt härstädes, när dylika bolag bildas, söka deras upphofsmän att med sig förena personer med namn, rang, embeten, förmögenhet och anseende, utan att se på deras affärsegenskaper i öfrigt. Dessa personer låta ofta sörleda sig att med sina namn gifva. förtroende åt prospekter, om hvilkas innehåll och plan de hvarken hafva eller ämna taga någon notis. De uppbära sin årliga lön, en vacker tillökning för mången i inkomsterna, samt erhålla ibland af förslagsmakarne en dusör af aktier, för att de tecknat sig såsom inbjudare. 1865 på våren var man färdig med inbjudningen till allmänheten (jag skickar en dylik i original). Idel guld och gröna skogar utlofvades, och allmänheten bet på kroken, ty ehuru aktieantalet var 100,000 å 50 L stycket, inkallades blott 15 å hvarje. Overend, Gurney Co. skulle hafva 500,000 Å((nio millioner rdr rmt) ,,goodwill, d. v. s. för öfverlätelsen af affärerna, hvaraf hälften i aktier i bolaget, resten kontant, dessutom beta!ning för huset med dess inredning och möbler. Den 1 Aug. 1865 skulle affärerna öfverlåtas på detnya bolaget, under firma Overend, Gurney Co. (limited); de gamle principalerne skulle blifva direktörer samt ansvara för de förluster, som möjligen kunde blifva för de öfverlåtna säkerheterna. Tvenne af principalerne, nemligen hrr II. E. Gurney och R. Birkbeck, skulle vara verkställande direktörer, med stora löner naturligtvis. På fyra dagar tecknades mera än det erforderliga antalet aktier — sådant var husets anseende då; och sedan behöfde man ju ej ut med så mycket penningar på en gång, utan i terminer. All right! Man började, aktierna stego med hvarje dag, af hvad orsak, puffarne oberäknade, vet man ej, ty nu uppdagas det, att man hela tiden förlorade. Otur visade sig i allt, och då i början af 1866 räntan steg till 10 x och derutöfver, kunde bolaget ej diskontera de finaste vexlar och papper, emedan dess kredit var störd hos Bank of England. Man var nödsakad att stoppa, efter nio månaders tillvaro, och ingen, som såg hvad som passerade i Lombard-street, utanför bolagets hus klockan 12 den 6 April 1866, då det var nödsakadt stänga dörrarne och fönsterluckorna, kan glömma detta uppträde. Gatan var uppfylld med menniskor, som skulle uttaga penningar, der insätta på deposition, och med förtviflan emottogo de i stället underrättelsen om att bolaget ,,stoppat. Personer hade en half timma förut samma dag de