Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 februari 1869, sida 4

Ödmjuk supplik. Till den af nödlidande ofta anlitade, aldrig tröttnande välgörenheten vågar en öfver 80 år gammal medlem af detta samhälle bönfalla om hjelp och understöd för sig och en nästan lika gammal hustru. Ifrån hans tidiga ungdom har han som militär tjent Kongl. Maj:t och kronan — ehuru han icke förmådde tjena så länge, att han för långvarig krigstjenst kunnat erhålla någon belöning. Efter krigens slut i början af detta sekel, tog han afsked och inträdde som postiljon vid postverket. Sedan åldren och krafterna nekade honom att längre qvarblifva vid den tjensten, har han försörjt sig och sin åldriga maka utan att ligga hvarken den enskilte eller det allmänna till last. Men som det behagat IIerren att förlidet år genom ett slaganfall beröfva den gamle mannen både arbetskrafter och till större delen synen, hörseln och talförmågan, har han blifvit urstånd att längre utan främmande hjelp och biträde kunna försörja sig. Och han vill så länge möjligt är undvika att helt och hållet falla fattigvården till last. Detta är orsaken hvarförs han på detta sätt anropar barmhertiga, bättre lottade medmenniskor om någon hjelp och bisträckning i den svåra belägenhet, hvari ålder och sjukdom försatt honom. Hvad den kristliga barmhertigheten godhetsfullt behagar meddela den gamle, tacksamme bedjaren, har handlanden hr P. Ohlen godhetsfullt lofvat emottaga, tilldela och redovisa. Herren, som allt godt verkar uti och genom oss, han vedergälle och löne med nåd och välsignelse hvar och en, som efter förmåga lindrar den fattiges svåra och nödställda belägenhet! Göteborg den 24 Januari 1869.