Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 februari 1869, sida 3

Blandade ämnen. En arsstvist. En högadlig man vid namn v. , som egde en ofantlig förmögenhet, hade förutom en mängd döda juveler äfven en lefvande sådan i form af en ung, blomstrande tärna, som den gamle herrn gömde på ett af sina gods, på det hans svartsjuka ej skulle behöfva sättas på allt för hårdt prof i hufvudstadens tumult, men äfven för att den unga damen skulle få vistas i den goda, friska landtluften — ty hon skulle nemligen snart blifva moder. Under år 1841 skret hr v. till henne, att han i anledning af sin illegitime arfvinges nära furestående födelse hade fogat tillägg till sitt testamente, hvilket han på ett furstligt sätt hade begäfvat lenne. Men — menniskan spår och Gud rår Annu innan detta bref hade kommit till sin bestämmelseort, hade den gamle herrn blifvit rörd at slag, ungefär samtidigt med att i hans jagtslott ett ungt gosseharn för första gången hade skådat dagens ljus. Efter den gamles omedelbart påtöljande död, infunno myndigheterna sig och öppnade testamentet, då man fann att de båda legitima döttrarne, hvilka begge voro gifta, hade blifvit insatta till universalarfvingar — men mar fann intet spår af något tillägg till testamentet Damen, som hade varit den gamles hjerta så nära, erhöll någon tid nådebröd, men for derefter bort och glömdes. Många år förgingo; hennes son uppxte, studerade medicin och fullbordade 18åe sina studier vid universitetet, utan att hans moder någonsin hade invigt honom i hemligheter rörande hans födelse. Vid samma tid sökte fru v. , en af den aflidne gamle mannens döttrar en huslärare för sin halfvuxna dotter och engagerade vår unge hjelte, icke anande att han val bennes halfbroder. Läraren erhöll bland anna uppdraget att ordna biblioteket. Under det har var sysselsatt härmed, fann han ett gammalt dokument, i hvilket fanns en anvisning att öppna en hemlig låda i ett gammalt familjskrifbord Man försökte det, man öppnade den rostade sje dern och fann — det papper, genom hvilket der gamle mannen hade testamenterat sin illegitime sou den runda summan af 1 million. Läraren berättade sin moder denna egendomliga historia och modren meddelade nu naturligtvis genast sonen, att han just var den, som kunde göra anspråk på summan. Då arfvingarne emellertid icke ville godkänna tillägget, så kommer nu en process att Öppnas. Saken har örvertagits af hofdvokaten d:r Lewinger i Wien. Amerikas upptäckt genom kineserna. Den kinesiske tolken i S:t Francisco, J. Haulay, har framträdt med en uppsats, i hvilken han meddelar intressanta uppgifter öfver Amerikas tidiga uppläckt genom kineserna. Desse skulle redan för 100 år sedan hafva upptäckt och beskrifvit Ameka (utan tvifvel Mexiko). De angåfvo landets sstånd från Kina vara 20,000 kinesiska mil. Oming år 500 efter Kristi födelse begåfvo sig buddhistiske prester dit och medförde hem kunskapen om att de buddhistiska afgudabilderna och trosskrifterna redan anträffats der. Deras skildringar likna i många drag spaniorernes från ett årtusende sednare. De kallade landet ,,Fusang efter et dervarande träd, hvars blad liknade bambuträdets af hvars bark innevånarne förfärdigade kläder och papper till böcker och hvars frukter de åto. Upp. gifterna sammanfalla nära med hvad den ameri kanske historieskrifvaren Prescott meddelat om de i Mexiko inhemska Maquayträdet. Enligt honom gjorde redan aztekerne papper af dess bark. Redan då tjente, likasom ännu i dag, bladen till taktäckning, rötterna lemnade en närande spis och aj saften beredde de infödde en berusande dryck kallad pulque. Kinesernas och spaniorernes genom ett årtusende från hvarandra skilda berättelser öfverensstämde äfven deri, att de infödde hade intet jern, men väl koppar, att de förfärdigade alla sina verktyg för att förarbeta sten och metall af en blandning af koppar och tenn, och att de aktade värdet af guld och silfver långt ringare, än Europas och Asiens folk. De religiösa bruken och kulturtillståndet hade för kineserne för 1,400 år sedan och spanionerne för 400 år tillbaka att uppvisa samma förteelser. Mellan aztekernes religior och buddhaismen råder en märkvärdig likhet, likaså ätven i det aztekiska och det kinesiska folkets konstverk, inrättningar och seder, i medeloch sydamerikanska indianstammarnes samt kinesernes anletsdrag, ja, enligt Haulay, äfven i det kinesiska språkets och månget indianspråks flesta enstafviga ord. Författaren anför en mängd ord, som förråda en stor förvandtskap, och drager deraf den Slutsatsen, att en kinesisk invandring till den amerikanska kontinenten redan måste ha egt rum i uråldrig tid, då de buddhistiske presternes officiela berättelser redan för mer än 1490 år sedan skildrade så öfverensstämmande förhållanden såsom örhanden varande och inrotade. Kanhända kunna nu i Kina dokumenter påträffas, som meddela bestämdare upplysningar om den ifrågavarande kultursrågan. Anmärkningsvärdt är att vid tiden för Amerikas upptäckt at spaniorerue de vid Stilla hafvets kuster bosatte indianstammarne till största delen hade att glädja sig åt en urgammal kultur, medan de atlantiska Kusternas innevånare ännu befunno sig i ursprunglig råhet. Adelsstatistik. Samtliga å riddarhuset introducerade, ännu ej sås sångna afförda ätter utgöra 968, derai 68 grefliga, 172 iriherrliga och 728 adliga, bland hvilka 26 äro 3 k. kommendörsätter. Hela antalet at adel a vara omkring 11,000 personer. r komne adliga personer at mar 5 derat 276 grefvar, 634 friherrar män. Med hänseende till ö 3.587: officerare 1,864, civile embetsoch tjenstemän 545, godsoch bruksegare 167, förvaltare, inspekterer och bokhållare 120, handelsoch handtverksidkare 112, landtbrukare och fabrikörer 100, sjökaptener och styrmän m. m. 74, lärare, läkare, litteratörer och artister 68, vid hofvet anställde (utom civile och militäre tjenstemän) 65, studenter, kadetter o. s. v. 64, prester 25, civile betjenter 17, torpare och drängar 17, bönder 3, illhörande gemenskapen af armån och flottan 14. Adeln uppgifves besitta 159 egendomar af fideikommissnatur; dessa innehafvas af 28 grefvar, 34 riherrar och 53 adelsmän. På hofteatern i Leipzig har man nyligen varit vittne till den kuriositeten, att en skådespeerska har spelat hjelteroller i Shakespeares traFioDar är on fröålon Vactal; cam A.