straff-fängelserna vid Långholmen, Malmö och Karlskrona, har från 1,386 ökats till 1,942 eller med 556 individer. Öfriga straff-fångar, hvilka undergå straffet å cellfängelserna, hafva från 860 ökats till 1,565, eller med ej mindre än 705 personer. Personalen vid kronoarbetskårerna och disciplinkompaniet har ökats med 386, öfriga vid arbets-fängelserna förvarade försvarslösa med 100. Ransakningsfångar eller sådana inom länsoch öfriga ransakningsfängelserna förvarade personer, angående hvilka slutligt utslag vid årets utgång ännu icke blifvit meddeladt, hafva ökats från 504 till 751, eller med 247 personer. I hvad mån denna ansenliga tillväxt i fång-antalet må hafva sin orsak uti förändrad lagstiftning, eller deruti, att samtliga brott numera beläggas med straffarbete eller fängelsestraff, eller uti den större nöd, som under sednare åren inom vissa delar af riket varit rådande, erfordrar närmare undersökning. Att dessa betydliga tillökningar i och för fångarnas underhåll, transport och bevakning för staten medfört betydligt ökade utgifter, är emellertid ett lika naturligt som beklagansvärdt förhållande.