Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 februari 1869, sida 3

BvÅÅCAU DMLLTLHAHL 41 MAR SGUugtk A11dvanis8 blifvit kändt och landstingen deröfver afgifvit sitt ttrande i den mån de dertill finna sig befogade, K. M:t behagade, så snart omständigheterna det medgifva, inkomma till riksdagen med proposition, med förslag såväl till de stambanor, som under deu ofvannämnda tiden böra byggas, som ock rörande tiden och sättet för dessa byggnaders utförande jemte mecels anskaffande; samt slutligen: att ett förslagsanslag — hvars belopp icke är utsatt i programmet — skulle för ändamålet ställas till K. M:ts disposition. Detta var, som man på riksdagsspråk uttrycker sig, ,sjelfva klämmen Motiverna, som voro indelta i — om jag hörde rätt — 5 punkter, innehöllo bland annat att alla banor, som kunna anses vara af allmännare betydelse, skola utföras uteslutande på statens bekostnad; — att det på jernvägstrafiken uppkommande öfverskottt skall användas till annuiteter å jernvägslån i stället för ett omedelbart anvisande af samma öfverskott till byggnadsfond; — att den plan för jernvägars sträckning och tiden för deras utförande m. m., som grundar sig på en noggrann och opartisk undersökning, af riksdag och konung fastställes; — att all möjlig sparsamhet vid anläggningen iakttages samt onödigt vidlyftiga och dyra styrelseformer borttagas; — att genom på förhand vidtagna entrepenader och beställningar skall beredas svenska industrien tillfälle att uppträda i täflan om leverans af behöflig jernvägsmaterial, hvilken bör, der den hvad godhet och pris beträffar kan, utan allt för stor uppoffring, inom landet erhållas, blifva svensk; — detta allt, under uttalande af den kraftigaste protest emot att riksdagen utan föregången undersökning och under missledande inflytande af en ny, storartad tanke, som lifligt understöddes af era skickligt kombinerade enskilta intressen, skulle fatta beslut om byggandet af jernrågslinier, deraf en del vore alldeles icke och en annan del högst ofullständigt undersökta, samt mot att staten åt inhemska verkstäder uteslutande monopoliserade all tillverkning af jernvägsmaterial, utan afseende å pris och godhet. Detta var, så vidt jag kan erinra mig, hufvudinnehållet af det program, omkring hvilket diskussionen skulle vända sig. Sedan programmet var uppläst, uppstod en lång tystnad och man började hviska: ,,här blir ej någon diskussion. Men så uppträdde prof. Arrhenius och häradshöfding Staaff i fråga om sjelfva föredragningssättet. Sedan detta var afgjordt, uppstod åter en lång tystnad. Denna gång var det f. d. statsrådet Lagerstråle, som bröt tystnaden, hvilken tillika med hrr Staaff, Nordström, brukspatron Petre, Troilius, Alströmer, Ahlgren och Hazelius hufvudsakligen instämde i programmet. Emot .detsamma och till försvar för sin motion uppträdde med ett långt och sakrikt anförande grefve E. Sparre. Dessutom uppträdde hr von Schulzenheim, med sin vanliga pathos, inblandande åtskilligt som till saken ej hörde, men derunder glömmande saken så till vida, att de fleste närvarande ej visste till hvilken sida han mest lutade. Jag anser öfverilödigt att här närmare redogöra för de skäl, som å hvardera sidan anfördes, då de förstnämnde talarnes sammanföllo med programmet, och hr Sparres med hans motion. Några fällda yttranden torde dock förtjena påpekas; så t. ex. påstod hr Sparre att man ingalunda borde uppskjuta med att fastställa den plan han uppgjort derför att den ej vore tillräckligt undersökt, under det att han likväl medgaf att han ej sjelf visste hvar lämpligaste linien vore för sammanbindande af södra stambanan med vestkusten, att han icke heller hade noga reda på hvar sammanbindningsbanan mellan södra och östra stambanan skuile gå; men att det borde vara en sådan, derom var han öfvertygad, ty, som ban naivt yttrade, ,.det såg så vackert ut på kartan. Att han i sin motion ej föreslagit någon jernvägslinie norr om Daleliven, kom sig ingalunda deraf att han vore afvogt sinnad mot de norra orterna; han ansåg tvertom att en stor orättvisa vederfarits dem, då de ånnu icke kommit i åtojutande af jernvägars välsignelser och han vore derföre genast färdig att understödja förslaget om en banas dragande från Gesle-Dala-banan genom Norrland till Trondhiem, ty ,det är en oändeligt herrlig och vacker tanke, hvarjemte han såväl som hr Troilius uttalade sitt beröm öfver den svenska jernvägsmaterielen, hvilken icke blott vore jemngod med den utländska, ! utan ock öfverträffade densamma. Han uttalade älven sin förundrau öfver att man börjat hålla möten för att motverka hans förslag, innan frågan ens blifvit behandlad af statsutskottet. IIrr Nordström, Staaff och Petrå voro de, som djertvast uppträdde mot det Sparreska förslaget. IIr Nordsirom (såväl som ölriga talare) påstod att grundlagen lade hinder i vägen för att antaga ett sådant förslag; han ville äfven se bolaget som skulle uträtta så stora ting; han ville se dess fysionomi innan han inginge några förbindelser med detsamma — härvid utropade hr Sparre från sin plats: ,det skall snart visa sig —; han sade att han ej, äfven om han kunde det, völle binda händerna på så många kommande riksdagar, ty man kunde ej på förhand beräkna hvad som under denna tid komme att inträffa; måhända kvnde omständigheterna blifva sådana, att man tvingas att för ett eller flera år atoryta jernvägsbyggnader, och det vore ej klokt att genom kontrakt beröfva sig denna möjlighet. Hr Staaff svarade hr Sparre på hans förundran öfver att man så tidigt börjat tåga hans motion i skärskådande, att man, som ordspråket säger, ,,ville mota Olle i grind, och vidare att det ej ginge an att så der ur rockärmen strö jernvägar öfver landet, äfven om motionären ansåg det vara stort och herrligt — på kartan! Man borde väl åtminstone invänta så mycken undersökning, att man visste om det var ödemarker eller bebyggda trakter som de föreslagna linierna genomginge. Hr Peire fann det besypnerligt, att motionären nu hade en sådan brådska med att bygga jernvägar, att man icke ens skulle gifva sig tid att invänta undersökning, då han bade i friskt minne hurusom samma motionär under förra riksdagen lifligt söriaktade den åsigten, att jernvägsbyggnaderna i Sverge gått allt för hastigt. Hr Troilius medgai, eget nog, att styrelseformerna för våra jernväggsbyggnader voro allt för tunga och kostsamma, emot hvad de kunde vara 0. 8. v. På framställd proposition, om mötet godkände hufvudgrunderna i programmet, svarades ja ! hvarjemte mötet beslöt, att med stöd af 55 Friksdagsordningen motion i det syfte programmet innehåller skulle väckas i båda kamrarna; hvem som skulle väcka den, nämndes ej. Dessutom uppdrogs åt dem som föranstaltat detta möte att äfven kalla till ett nytt sådant, då omständigheterna det fordrade. .. n —-! — —— Fång-antalet i riket. Tjll upplysning om tillökningen i antalet