Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 februari 1869, sida 1

tare el Oo ee . OVE IYSSN (Tektor 1 Lidkoping), som afstyrkte motionen, under förmenande att hvad i densamma föreslagits rörande författare-, redaktörsoch boktryckare-ansvar skulle leda till inskränkning i tryckfriheten, varande det, anmärkte tal:n, ,rådligast att icke röra vid tryckfrihetsförordningen. — Hr Ola Jönsson (i Kungshult) hyste samma åsigt, förklarande det vara omöjligt för en tidningsredaktör att undgå att göra sig skyldig till missbruk af tryckfriheten, då han måste hemta sina uppgifter från andra, som kunna missleda honom. — Att göra boktryckaren ansvarig för en tidnings innehåll skulle ålägga honom att derutöfver utöfva en obehörig granskningsrätt. I annat fall finge ju äfven här den oskyldige lida för den skyldige. — Åläggandet för en tidningsredaktör att utsätta sitt namn kunde ej förebygga utsättandet af falskt namn, och således vore dermed intet vunnet. — Att bedöma bilders brottslighet vore svårt, och stadgandet härom skulle lägga en godtycklig makt i juryns hand. Juryn borde ej vara inskränkt till stad, och utlottningen af jurymän kunde leda derhän, att juryn komme att bestå af antingen ensidigt fiendtliga, eller ensidigt vänligt stämda jurymän. Slutligen anmärkte tal:n, att straffbestämmelsernas införande i civillagen ej innebure nog trygghet, erinrande om regeringens försök för några år sedan att göra tryckfrihetsförordningen till civillag, i stället för grundlag. Alltså afstyrkte tal:n bifall till motionen. Hr Ridderstad uppträdde med mycken vänlighet för moticnen och hembar motionären sin aktning för hans mod att framföra densamma. Tal:n gjorde likväl ett par anmärkningar. Så gillade han icke, att boktryckarne skulle befrias från åliggande att aflemna friexemplar till vissa offentliga institutioner, emedan det vore af kulturhistorisk vigt, att hvad som tryckes i landet I sålunda blefve uppsamladt och förvaradt. 1 Derjemte hyste tal:n skrupler mot åläggande för tidningsredaktör att införa fullIständiga rättegångshandlingar i mål, som han börjat referera. Hr L. J. Hierta ansåg att motionären tagit sig vatten öfver hufvudet, då han vei lat omarbeta hela tryckfrihetsförordningen, eller att han lagt för stor börda på konstitutionsutskottet. Tal:n trodde, att det varit klokast, om man endast föreslagit upphäfvandet af 8 om tillståndsbevis, då utgifvare af tidning kommit i samma kategori som författare af annan skrift, hvilken boktryckaren bör styrka genom namnsedels öppnande. Ogillade definitionen på TI periodisk skrift samt ansåg uttrycket, oin; skränkt tryckfrihet råka i motsägelse med förbudet mot vissa handlingars utgifvande. — Anbefallte emellertid motionen till konstitutionsutskottets uppmärksamhet. Motionären, hr Hedlund, upptog de framställda anmärkningarne till besvarande. Han ansåg tidpunkten för en förändring i tryckfrihetsförordningen vara just nu inne. Då man ropade: ,,rör ej vid tryckfrihetsförordningen! oaktadt man måste erkänna dess brister, röjde man en obefogad misstro till representationen och förrådde just att man ansåg saken vara sjuk. Tal. var deremot viss på att den nuvarande riksdagen ej skulle vilja göra det ringaste ingrepp i tryckfriheten, men förhållandet med ansvaringssystemet hade så upprört det allmänna rättsmedvetandet, att en förändring deri var oundgängligt nödvändig. Dock borde denna förändring ställas tillsammans med upphäfvandet eller förmildrandet af de alltför hårda straffbestämmelser, som innehållas i den närvarande lagen, och det vore hopp om att man nu, för att blifva qvitt det förhatliga ansvaringssystemet, skulle gå in på koncessioner i detta fall, hvilka skulle vägras, derest man först tått bort ansvaringarne. Deri låg orsaken, hvarföre motionären velat upptaga frågan i dess helhet, och han hade dervid icke funnit saken så svår, som mången föreställt sig. Det finnes saker, som betraktade på afstånd framstå i stora dimensioner, men då man kommer dem närmare, äro de icke så stora. Så blifva många saker på närmare håll hvarken så farliga eller så svåra, som man förut inbillat sig. Det vore också besynnerligt om man icke skulle kunna på detta område likasom på andra formulera i lag hvad som ötverensstämde med det sanna rättsbegreppet. Motionären hade aldrig hoppats, med sitt förslag, förekomma missbruk af yttranderätten. Men det betänkliga låge ej så mycket i tillvaron af dessa missbruk, som i deras strafflöshet, och ännu mera, i möjligheten att hvälfva straffet på en annan. Sådant lärer låta sig göra i Kina, men eljest icke i något civiliseradtland, utom i det gamla fria Sverge, hvad tryckfrihetsbrott avgår. Här kunde man ännu begagna det gamla systemet af strykpojkar, men det gällde här icke den furstliga örfilen, utan flera månaders straffarbete. Den hufvuduppgift, som här måste lösas, var att straffet skulle träffa gerningsmannen. Talaren hade, i likhet med hr Hierta, någon tid velat göra författareansvarigheten gällande äfven i afseende å tidningar, men hade, vid närmare begrundning, afstått från denna tanke. Ty en tidning har alltför många författare. När det lider mot julen kunna hundratals sådana förekomma i ett blad, emedan hvarje annonsör är författare, och dettorde näppeligen blifva möjligt att ålägga en boktryckare hålla reda på dem. Talaren hade sjelf ett par gånger varit hotad med tryck