Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 februari 1869, sida 1

Riksdagen. Kamrarne sammanträdde i Lördag: först klockan 1 på middagen, hufvud sakligen för att bordlägga andra gån gen ett antal i förra plenum inkomna be tänkanden. Första kammaren biföll doch utan förnyad bordläggning statsutskottets tillstyrkande af Kongl. Maj:ts propositior om undsättning åt de nödlidande i Småland. I andra kammaren förekom vid remissen af hr Hedlunds motion om ändringar i tryckirihetslagen en stunds öfverläggning. Den öppnades af hr A. W. Nilsson, som fann åtskilligt i förslaget önskvärdt, men dock icke ville köpa dessa förbättringar med sådana inskränkningar i tryckfriheten, som skulle blifva en följd af åtskilliga föreslagna bestämmelser, t. ex. de i 8 och 9 88. Hr Ola Jönsson i Kungshult afstyrkte äfven lifligt förslaget, sökande visa, att bestämmelsen, att boktryckaren skulle göras ansvarig för tidningars innehåll, innefattade en bestämd inskränkning i tryckfriheten. Förslaget var, enligt denne talares omdöme, välment, men opraktiskt. Hr Ridderstad var deremot i allmänhet belåten med förslaget, mot hvilket han dock framställde åtskilliga detaljanmärkningar. Hr Hierta förklarade äfven sig anse förslaget i många och de flesta delar innefatta en förbättring, men gjorde dock anmärkningar mot särskilda delar af detsamma. Då enligt hr Hiertas åsigt anloppen mot tryckfrihetsförordningen för närvarande hufvudsakligen hade sin grund i det för rättskänslan upprörande deri att en oskyldig får bära ansvaret för en annans brott, så ansåg han saken lättast hjelpt dermed att man ur tryckfrihetsförordningen uteslöte 4 mom. i 1 8, som handlar om ansvarige utgifvare, och läte för periodiska skrifter gälla samma författareansvar, som för andra skrifter. Det var emellertid icke svårt för hr Hedlund, då han fick ordet för att försvara och motivera sin motion, att visa, det hr Hiertas förslag mötte nästan oöfrervinneliga praktiska svårigheter och mycket lätt skulle återföra ansvaringssystemet i annan form. För öfrigt framgick af hr Hedlunds yttrande, att han med sitt förslag hufvudsakligen afsåg att få dem, som önska lagförändringar för att få bort ansvaringssystemet, att för ernåendet af detta ändamål samtycka till koncessioner i afseende på böter och straff bestämmelser. Hr Jöns Pährsson hade det förtroendet till. det fria ordet, att missbruken deraf korrigerade sig sjelfva. För öfrigt ansåg han att lagen, sådan den nu vore, ingalunda visat sig vanmäktig. Skulle talaren låta menskliga känslor råda, så borde ingen vara så afvog mot tryckfriheten som han, hvilken blifvit under sin första riksdagsperiod så hånad af pressen, men han betraktade dock tryckfriheten såsom svenska folkets dyrbaraste klenod, den man icke borde med ovårdsamma händer vidröra. — Hr Otterström fann slutligen ,,en fläck i förslaget, nemligen att det ville borttaga ansvaret för hädelse mot Gud. Motionen remitterades till konstitutionsutskottet. Så skedde äfven med hr Uhrs motion om utsträckning af valrätten till andra kammaren, rörande hvilken motion ingen öfverläggning uppstod. Vid början af kamrarnes sammanträden aflemnades kongl. propositioner: 1) om postverkets utgiftsstat för 1870, samt 2) om förnyadt förslag till normal utgiftsstat och öfriga omkostnader för tullverket. Från Norge. (Korrespondens till H.-T:n.)