Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 februari 1869, sida 2

LKSCASSDTCI. VIL Stockholm d. 11 Febr. Inom riksdagen har de sednaste dagarne ingenting af synnerlig vigt förekommit. Gårdagens plena voro helt korta och upptogos hufvudsakligen af bordläggningar samt af eit par motioners framställande. Så väcktes i andra kammaren motion om utsträckning af rösträtten vid riksdagsmannaval (af hr Uhr) samt om ändringar i tryckfrihetsförordningen (af hr UHedlund). hvilka motioner blefvo bordlagda till Lördagens plenum. Inom utskotten pågå arbetena oförtrutet, och hafva redan några betänkanden till kamrarne inkommit. Naturligtvis expedieras först sådana motioner, hvilka ett utskott, utan synnerliga omständigheter, affärdar med afstyrkande, och sådana lära icke blifva få vid denna riksdag, likasom vid de föregående. Inom statsutskottets ena afdelning har behandlats frågan om Handelsoch Sjöfartsfonden, rörande hvilken lifliga debatter egde rum vid förra riksdagen. Regeringen har nu sjelf föreslagit, att det årliga anslag, som från tullmedlen tillflyta denna fond, uppgående till 750,000 rdr, skulle ingå i statsverkets ordinarie inkomster, mot det att riksdagen bland ordinarie utgifterna upptoge de löpande utgifter, som med anslaget bestridas, uppgående till 670,000 rdr, hvadan en tillgång här skulle uppstå för statsverket af 80,000 rdr. Till dessa utgifter höra hufvudsakli Sverges bidrag till konsulsfonden rdr. ei. 150, 000. Exheditioner med flottans fartyg till handelns skyddande m. m. 150,000. Anslag till handelsflottans pensionsanstaoal... . 50, 000. Aflösen af Öresundstullen (som erlägges sista gången den 1 April 187777. 188, 000. Dito af Scheldetullen (sista gången 1890) . . . . 26,520. Karantänsinrättningen vid Känsö 18,500. Sjelfva fonden, som uppgår till c:a 212 millioner, förutom förskotter till telegrafgen: gen: sverket, som uppgå till c:a 4,000,000 rdr, I har icke blifvit i Kongl. Maj:ts proposition vidrörd. Emellertid lärer den afdelning af statsutskottet, som hittills behandlat detta j ärende, hafva tillstyrkt, att sjelfva fonden skulle ingå till statsverket (då, förmodar jag, telegrafverket skulle införas på den ordinarie staten, likasom postverket och jernvägstrafiken), men att det årliga anslaget, 750,000 rdr, skulle fortfarande disponeras af Kongl. Maj:t för bestridande af de dermed förenade utgifter. Denna fråga är, såsom man lätt finner, af ganska ömtålig natur, och skall man, derest statsutskottet förenar sig i afdelningens beslut, möta samma skådespel som i fjol, då frågan gällde riksdagens rättighet att fråntaga Kongl. Maj:t denna fond, som en gång blifvit ställd till regeringens förfogande. Nog synes det emellertid vara principiellt riktigt, att en så stor statsinstitution som telegrafverket införes å statsregleringen, äfvensom det väl ock är något oegentligt, att en statsverkets fond om 212 millioner icke står till riksdagens disposition. Häremot anmärkes lik regeringen i vårt land har så ytter belopp till sitt förfogande, att det ej ar för mycket om den har åtminstone denna fond, särdeles som den städse blifvit använd på ett ändamålsenligt sätt. Så har man att derför tacka våra telegrafliniers anläggning och utvidgning, hvarpå man ssannolikt fått vänta ganska länge, derest regeringen icke kunnat ensam besluta och handla i saken. Det är att fatta, det en fråga, som kan sses så från tvenne sidor, skall blifva föremål för lifliga debatter i kamrarne, då hon der förekommer. Inom militärutskottet debatterar man väldeligen rörande Kongl. Maj:ts förslag till värnepligtslag, hvilket förslag man sa företagit sig först till pröfning, oaktadt sAndra kammarens ledamöter i utskottet önskade först företaga frågan om de s. k. ylindringar uti roteoch rusthållet, med hvilka värnepligtslagen skulle köpas. Nu inträffar det emellertid, att dessa lindringar icke af dem, som skulle få dem, erkännas såsom sådana. Fastmer komme de att på många ställen utgöra nya bördor, och äro således icke något att tacka för. Under sådana förhållanden låter det nästan som en ironi, när Kongl. Maj:t förklarar, att han vill medgifva dessa ,lindringarnes förmåner endast på det vilkor, att värnepligtslagen antages. Å andra sidan svarar man, att vi vilja antaga en utsträckt värnepligtslag endast under de vilkoren, att den stående armen betydligt reduceras, till minst hälften af hvad den nu är. Jag innesluter en afskrift af hr Hedlunds motion till förändringar i tryckfrihetsförordningen, rörande hvilken motion sannolikt debatt uppstår nästa Lördag. Att många invändningar skola göras, kan man taga för afgjordt; men jag tror mig veta, att de icke varit främmande för motionären på förhand, så att han sannolikt kommer att anföra skäl för sina åsigter. Frih. J. Liljencrantz sjukdom har återupplifvat gamla och väckt nya sympatier för den unge talangfulle politikern. Sedan i förrgår afton hans tillstånd gaf hopp om förbättring, har det i går och i dag så försämrats, att det nu anses nästan hopplöst. Man säger att H. M. konungen i afton aflagt ett besök vid sin förre väns dödsbädd, soft uppdagat många elementer af ädel metall i denne olika bedömde mans karakter. Genomgår han denna svåra kris, så är det antagligt att han skall vara luttrad från åtskilligt slagg. Det är derföre min innerliga önskan, mera än förhoppning, att den starka naturen måtte segra öfver döden. Riksdagen. Det s. k. försvarsutskottet lärer, vid ett af sina första sammanträden, hafva efter liflig öfverläggning beslutit att först företaga till pröfning frågan om utsträckning at beväringsskyldigheten. Ur Hedlunds motion om ny