Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 februari 1869, sida 3

Litteratur. En bukett bunden at Anna A. och H. K. H. prinsessan Eugeniu tillegnad. Upsala. Esaias Edqvist. N Författarinnan till denna lilla diktsamling är i flera hänseenden ganska rikt begåfvad, om det än å andra sidan måste erkännas, att hon ej utmärker sig genom någon egentlig genialitet, genom nya blixtrande idcer eller genom ett praktfullt bildspråk. Hennes anspråkslösa dikter röja nästan alltid poetisk uppfattning och varm känsla och bära ofta pregeln af den stämning, förutan hvilken den snillrikaste lyriker icke kan prestera något, som tränger till själens djup. Och när dertill kommer, att diktionen är ledig och språket enkelt och vårdadt, så är det helt naturligt att i en tid så fattig på alster af verkligt poetisk halt hennes poemer måste väcka uppmärksamhet och slå an. Bland de, som förekomma i det framför oss liggande åt den fromma och ädla prinsessan Eugenia dedicerare hitftet, vilja vi i främsta rummet fästa uppmärksamheten på det djupt poetiskt tänkta och vackert utförda poemet , Objudna gäster. Mot följande tvenne rader deri skulle vi dock af rytmiska skäl vilja göra en anmärkning: ,Och blad slokar törstande blomma. Och brunt brännes kullarnes sträå. Det kan nemligen ej försvaras att förf. låter första stafvelsen i ,slokar liksom den i ,brännes bli kort — något, som den dock måste, om metern skall bli riktig. Höstvisa, Vid forsen, ,Perlorna, .Frostnatten och ,,Storken äro alla täcka stycken, som vittna om att förf. icke tillhör dem, som skrifva för att få något skrifvet — om vi få så uttrycka oss — utan emedan de drifvas dertill af en oemotståndlig inre ingifvelse. ,En liten flicka, Barndomsminnen teckpade af Anna A,, följer på styckena i bunden stil. Det är en skildring af författarinnans egen barndom, utförd med verklig poesi, med en naivete, som icke kan annat än anslå. För vår del anse vi den för den vackraste blomman i hela buketten, och vi tro, att de allra flesta skola läsa den med intresse. Det förekommer oss som skulle den obundna stilen vara lika lämplig för förf. som den bundna ja, kanske mera. Det ligger i framställningssättet något beslägtadt med II. C. som blifvit föremäl sör så myctjent beundran. Måhända skola