unodomen till preussiska medborgare, och det kan ej slå felt, att den nypreussiska ungdom, som genomgått den militäriska skolan, skall gynnsamt inverka på de äldre generationerna, isynnerhet som regeringen begagnat den sörsigtigheten att under de första åren lemna alla blott någorlunda bildade personer, efter frivillig anmälan, tillträde till den i mångfaldiga hänseenden gynnade ettåriga tjensten, som värnsofficerståndet. På grund af de hittills samlade erfarenheter, hyser jag den öfvertygelse, att vi — utan afseende på ett litet hårdnackadt parti, hvilket man måste låta dö ut — efter tio års förlopp i de nya provinserna skola ha Preussens trognaste befolkning. Den brandenburgisk-preussiska staten har ju redan förstått att med sig sammansmälta nära hundra tyska territorier och att ingifva deras befolkningar kärlek till det gemensamma fäderneslandet! Under tiden är det godt, att det nordtyska förbundet konsoliderar sig alltmer och besjälar sig med inre kraft. Det är af stor vigt att konstatera, det förbundet bereder utsigt till upphöjande i landtFF .. 8 S 1 efterhand drager alla de serskilda staternas vigtigare affärsgrenar inom sitt område. Armå och flotta, post, telegrafi, konsulats-, utvandringsoch näringsväsende, persontrafik etc. tillhöra redan lingar satts i gång, för att ställa det samEj heller har det saknats allvarliga tankar uppå att förvandla den preussiska tet, hvilket visserligen såtillvida ligger nära för handen, som först derigenom förbundet skulle bli satt i stånd att göra hela vigten af sin betydelse gällande utåt. Förr eller senare måste äfven förbundets riksdag i sig upptaga de olika landsrefortfarande konkurrera med hvarandra, stäldt förslag i denna riktning understöd, från regeringens sida icke uppmuntran. Att det nordtyska förbundet intager en aktningsbjudande ställning, derför tala de se, hurusom det före 1866 starkt sjunkna landet lefvande tyskarne höjes vid anblicken af förbundsmakten i hemmet, och på förbundets diplomatiska representanter i utlandet. Från preussisk ståndpunkt synes förbundet från tvenne sidor af vigt. För det första försonar det med 1866 års händelser dem, som för dessa händelsers skull äro förtörnade på preussiska regeringen. Misstroendet mot Preussen synes mycket väl förlikas med förtroendet till förbundet. I Sachsen hör man liberala personer mycket ofta yttra: ,jag vill ej vara preussare och ej sachsare; jag är nordtysk. — För det andra utgör det nordtyska förbundet naturligtvis endast en öfvergång till den tyska enhetsstaten. Det kan alls icke lida något tvifvel, att den preussiska politiken måste uppställa för sig såsom sitt yttersta mål hela Tysklands förening under preussisk spira, och er korrespondent bekänner, att han vill förorda en sådan politik, om han ock ej kan hoppas få upplefva hinnandet af målet. Tyskland mäste icke blott bli enigt, utan, på sampresentationerna eller på sätt och vis! nedtrycka dem till provinsialrepresentationer. Det närvarande tillståndet med tullriksoch landsparlamenter, hvilka blir redan nu odrägligt; fördenskull saknade ej heller ett från ett beaktansvärdt håll inom vår deputeradekammare framdetta område. Helt nyligen ha förhandfälda jernbaneväsendet under förbundet. utrikesministeren till en förbundsauktoriojäfaktigaste bevis. Det är glädjande att nationalmedvetandet hos do talrika i uthvilken god fot man söker ställa sig med ma väg som fordom Frankrike och nyligen Italien, äfven enhetsstat. Kan man förtänka oss, att vi hoppas på och eftersträfva detta? Tillsvidare fasthålla vi vid förbundet och låta det utöfva sin tilldragningskrast på Sydtyskland. Jag kommer här till den punkt, som utgör den mest brännande frågan inom Tyskland. Det finnes äfven i Sydtyskland Coriolaner, personer, hvilka ännu alltjemnt önska en inblandning af Frankrike i de tyska angelägenheterna, för att hindra Sydtysklands med tiden dock oundvikliga anslutning till nordtyska förbundet. Till sydtyskarnes heder vare sagdt, att dessa perliga uppträdande och i pressen måste ersätta hvad de sedan tvenne år förlorat i reellt inflytande. De ställa sig i afseende på färdigheten uti att skymfa värdigt vid sidan af den Shakespearske Coriolanus. Den fräckhet, hvarmed dessa personer i sina organer begagna sig af lögnen och förtalet, för att göra Preussen misstänkt och förolämpa detsamma, öfvergår alla begrepp. Man ser, att det är det ovärdiga soner uti sitt eget hem så drifvasi trängmål, att de genom häftighet i sitt person