medelst tummen och långfingret samt gick ett steg tillbaka. — Egentligen är det mot mina vanor att ta emot besök så här sent, sade han buttert, — ty mitt goda rykte värderar jag högt, och just de mest aflägsna boningarne betraktas med det största misstroendet. Men efter du nu en gång är här, så kan du framställa dina och den fremmande herrns önskningar lika gerna derinne som här ute. Cornelia gaf Magnus ett tecken att gå förut, och medan han gick mot den öppna kammardörren, och urmakaren vred om nyckeln i den åter tillslutna förstugudörren, fann hon tillfälle att hviska några ord till den sistnämnde, hvilka ban besvarade med en nickning. Derefter följde de efter Magnus, som hade stannat vid tröskeln. Vid sitt inträde fann Magnus att han verkligen befann sig i en urmakareverkstad; åtminstone antydde det framför ett fönster anbragta bordet, med de söndertagna urverken, de fina verktygen, de afslagna vinglasen, hvilka till skydd mot damm voro stjelpta öfver bjulverk och oljekoppar, ett dylikt yrke. Några silfverur hängde öfver bordet vid fönsterbrädet; hvart och ett af dem visade en olika timma, ett bevis för att de ej på länge varit uppdragna, eller befunno sig i ett tillstånd som gjorde en uppdragning öfverflödig. Äfven två små schwarzwalder-ur bängde nära fönstret, men äfven dessa tycktes hafva gått ned för flera år sedan, ty messingloden berörde nästan golfvet, medan de dammiga pendlarne hängde så styfva och orörliga som hade de varit målade på den i grågult rappade väggen.