att för detta ändamål första kategorien indelas i tvenne klasser, omfattande 1:sta klassen de skattskyldige till och med 27 års ålder, och den 2:dra klassen de öfrige; 22:0. Att denna värneskatt skall, för hvar och en till första kategoriens 1:sta klass hörande, utgå med minst 2, högst 50 rdr, men inom dessa gränser bestämmas för en hvar, som erlägger bevillning enligt 2:dra Art., till hälften af dess belopp; och för 2:dra klassen med hälften af det belopp, som skolat i 1:sta klassen erläggas; 23:0. Att värneskatten i andra kategorien bestämmes till lika belopp som inom första kategoriens 1:sta klass, men att utgå endast för så många år, som under fredstid äro bestämda för de beväringsskyldiges vapenöfningar; 24:0. Att denna skatt debiteras och uppbäres af statens uppbördsmän i enlighet med hvad för öfriga ordinarie skatter är föreskrifvet; 25:0. Att nedsättning i eller fullständig befrielse ifrån värneskatten må, till följd af ömmande omständigheter, såsom stor fattigdom, svårare lyte eller sjukdom, efter anmälan af vederbörande bevillningsberedning kunna af taxeringskomiten medgifvas; och 26:0. Att ej allenast blinda, döfstumma eller svagsinta, utan äfven de vid armen eller sjövapnet anställde personer, så länge sådan anställning fortfar, skola vara från värneskatt helt och hållet befriade. 27:0. Att i beväringsåldern varande medicine studiosi, fältskärselever och farmaceuter, jemte andra beväringsskyldige, som, medelst intyg från lärare vid medicinskt undervisningsverk, styrka sig hafva inhemtat sådana kunskaper, att de såsom läkarebiträden äro användbare vid fältsjukvård, kunna såsom läkarebiträden i mönsterrullorna inskrifvas, dock att de derigenom ej från vapenöfningarnes utgörande befrias. 25:0. Att beväringsskyldig, sedan han till krigstjenst blifvit uppbådad, må vara skyldig tjenstgöra till krigets slut. 29:0. Att allt beväringsmanskap, med samma undantag som nu gällande beväringslag i dess 2 5 stadgar, må tilldelas armn, samt med densamma införlifvas och öfvas. 2— 30:o. Att den nuvarande bevärings-elitinrättningen måtte upphöra. 31:0. Att värnepligtig 2:ne år före inträdet i ärnepligtsåldern må vara skyldig deltaga iförberedande militäröfningar i sin hemort, en estermiddag i veckan under Juli och Augusti, K. M:t dock förbehållet, ej allenast att för de orter, hvarest lokala förhållanden möjligen göra en annan indelning af denna öfningstid lämpligare, derom, på vederbörande kommuners framställning, meddela nådigt beslut, utan ock att från de orter, der inställande af de förberedande öfningarne pröfvas lämpligt, sammandraga beväringsmanskapet till så många dagars ordinarie öfning, att den motsvarar äfven den tid, som för de förberedande öfningarne varit afsedd. 32:dra till och med 37:de punkterna innehålla vidare bestämmelser rörande de förberedande öfningarna. Det öfverlemnas åt kommunerna sjelfva att bestämma, hvilken dag i veckan öfningarne skola ega rum. Förfallolöst uteblifven öfningsskyldig måste underkasta sig så många dagars förlängd ordinarie öfning under 1:sta årets möte, som motsvarar den tid han försummat. 38:o. Att värnepligtig det år, inträde i beväringsäldern egt rum, må inkallas tull 30 dagars öfning, och de derpå följande 2:ne åren till 15 dagars öfning hvartdera året, dock med den förän dring i fråga om de värnepligtige, som å specialvapnen upptagas, att deras öfningar fördelas på 2:ne år, med 30 dagar hvartdera året. Likhet inför lagen och ofullständighet i den krigsbildning friv. skarpskytteföreningarne bibringa sina medlemmar motivera förslaget. 39:0. Att den för medlem af frivillig skarpskytteförening, för vissa fall, medgifna befrielse trån 1:sta årets vapenöfning med beväringsmanskapet må upphöra. För landtstormen föreslås en hel del bestämmelser, af hvilka de vigtigaste äro: hvarje län utgör ett eller flera landtstormsområden; landtstormen uppbådas endast då krig utbrutit; under tjenstgöring är den underkastad krigslagarne; dess tjenstsöringsskyldighet sträcker sig icke utom landtstormsområdet; den är organiserad på bataljoner och kompanier; bataljonschefer utnämnas af konungen på landshöfdingens förslag; kompanioch plutonchefer förordnas af landshöfdingen uppå at kompaniet uppsatt förslag å 3:ne personer; det lägre befälet förordnas af kompanichefen, likaledes på förslag af kompaniet. De förändrade förhållanden, i afseende på beväringen, som af nya värnepligtslagen föranledas, skulle inträda först med den ålderklass, hvilken inmönstras 1870. I afseende på uppbådet af beväringen föreslås: För den nuvarande beväringen: att i händelse K. M:t skulle finna nödigt att i anledning af krig eller krigsfara uppkalla nuvarande beväringsklasser, eller större eller mindre delar deraf, dessa må vara förbundna tjenstgöra vid aktiva armån, så länge sådant pröfvas oundgängligt, dock icke utöfver 30 års ålder. För den nya beväringen: att konungen, när krig eller fara för krig är för handen, må kunna uppbåda till vapentjenst antingen alla beväringsklasserna, eller ock den större eller mindre del af dem, som nödigt pröfvas, vare sig ifrån hela riket eller endast från vissa landsorter, eller af vissa vapenslag, utan afseende derpå, huruvida eller till huru stor del den öfriga beväringen kallas till vapen. (Forts.) AA. — nn