är en tusenkonstnär och det vore inte första gången som du åtog dig ett sådant arbete. — Min vän betalar bra. Sauer förvred sitt ansigte till ett ohyggligt grin, af hvilket man lätt kunde finna, att förslaget ej var honom oväntadt. — Jag lefver af min förtjenst, sade han derefter och blinkade med sina inflammerade ögon, likasom hade han fått sand i dem, — jag förnekar det inte och har inte heller skäl att förneka, att då urmakeriet inte räcker till, jag också sysselsätter mig med annat, — men hur skall jag kunna göra en nyckel utan att se låset? Magnus kastade en frågande blick på Cornelia; hon nickade uppmuntrande, hvarefter han åter vände sig till Sauer. — Jag har tänkt derpå, återtog han och framtog ur fickan en liten i papper invecklad dosa, hvilken han öppnade, — jag ansåg er skicklighet så stor, att ni kunde göra en passande nyckel efter ett vaxaftryck. Sauer visade en onaturligt öfverraskad min, men emottog vaxaftrycket, som han noga undersökte. — Det vore första gången jag försöker ett sådant konststycke, sade han slutligen och vaggade betänksamt sitt borstiga hufvud, — visserligen kunde det låta sig göra, men det kommer an på hvad som vore att förtjena dervid — — — Ni skall bli nöjd, inföll Magnus hastigt, ty sedan isen nu en gång var bruten, föreföll det honom lättare att besegra de sista betänkligheterna — — Sauer betraktade Magnus från hufvud till fot, likasom taxerande honom, och försökte att sno sitt glesa pipskägg.